måndag 8 september 2008

Sverigesemester, del 3!

Jag har ju redan berättat om vår Sverigesemester här och här och nu kommer då sista delen, den sista intensiva veckan av vår semester.

Vi sov en natt hos min bror i Lund och vaknade efter att han hade åkt till jobbet i Malmö. Det var en fantastisk morgon med sol och kvittrande fåglar och det kändes lite vemodigt att åka därifrån. Pelle bor i ett gammalt slakteri och hela huset är fullt med vinklar och vrår och är hur mysigt som helst.


Vi rullade ut från Lund på förmiddagen och satte GPSen på Vimmerby. Där mötte vi upp med bästisen och hennes familj. Vi hade två dagar på Astrid Lindgrens Värld på agendan, vilket vi såg fram emot! Vi bodde på Pippis Sommarhotell i utkanten av Vimmerby och stället var helt perfekt för barnfamiljer.
Det fanns en jättefin lekplats med en lekstuga som såg ut som Villa Villerkulla. Sedan fanns det dessutom bilar att köra med vilket gick hem hos barnen.

Fredagskvällen var full av förväntan och barnen laddade inför lördagens bravader. Första natten bodde vi i Madickenhuset och vi satt utanför och njöt av kvällen. Barnen hade roligt och busade innan läggdags.


Annica och Staffan hade tänkt till och bidrog med en flaska rosé och lite chirre. Det satt fint en fredagskväll! Det blev en hel del prat och skratt innan det var dags att sova.



På lördagsmorgonen vid frukost började det att regna. Det var faktiskt helt okej eftersom vi hade med oss regnkläder. På ett sätt är det nästan bättre med regn och 25 grader än strålande sol och över 30 grader när man ska gå i flera timmar med barnen. Det funkade hur bra som helst.
Så här såg det ut vid Mattisborgen där vi stannade en liten stund och såg en av föreställningarna.

Vi åt lunch i Körsbärsdalen och en av Tengils soldater kom in när vi satt och åt. Han smällde svärdet i bordet och sade myndigt åt barnen att äta sin mat! Våra killar stirrade storögt på honom och började att sleva i sig. Det vore någon att ha hemma vid våra måltider!!!
Efter lunch gick vi bort till Pippi och där blev vi kvar hela eftermiddagen. Det som var så kul med ALV var att de körde korta föreställningar på 15-20 minuter. Sedan var det paus en stund och skådespelarna lekte och pratade med barnen. I pauserna kunde man dessutom gå in i husen och titta vilket våra barn tyckte var jätteroligt.
Det var under en sådan paus som Elias försvann. Jag var vid vår skrinda och hämtade något när Jonathan behövde gå på toaletten och han och Klas gick iväg. När de skulle sätta igång med nästa föreställning var Elias som bortblåst. Vi ropade och letade men fick till slut be Kling och Klang om hjälp som ropade i högtalarna. Han var försvunnen i säkert drygt 5 minuter och det kändes som en hel evighet. Till slut ropade någon att Här är han, och lättnaden som sköljde över mig gjorde mig knäsvag. Hu, vad obehagligt det var!
Sedan satte vi honom på PA-anläggningens lilla hus så vi visste var vi hade honom. Där satt han sedan och kollade på resten av föreställningarna. Ungskrutt!

Elias på pappas axlar.


Kvällen bjöd på en fin solnegång med mystisk dimma över fälten.



Söndagen bjöd på lite varmare väder och uppehåll. Vi startade med Emil i Lönneberga och fick se när han satte hövvet i soppaskåla. Jonathan skrattade så jag trodde att han skulle kissa på sig.



Efteråt ställde Emil upp på kort! Jonathan var helt överlycklig!


Jonathan hade turen att få hjälpa Alfred med att vattna grönsakslandet och alla blommor. Det som var så roligt var att alla skådisar fortsatte att spela sina roller även i pauserna. Prussiluskan kom cyklandes vid ett tillfälle och vi vuxna vinkade och ropade: Hej, hej Prussiluskan!
Varvid hon med sträng och lite avmätt röst svarade: Det heter faktiskt God Dag!


Resten av dagen ägnade vi åt Pippi och det var jättekul. Jonathan fick en kram av Pippi och det pratar han om fortfarande.



Hela gänget framför Stadshotellet.



Vi vinkade sedan adjö till bästisen och hennes familj och åkte norrut till landet. Där väntade svärmors fantastisk mat och en hett efterlängtad farbror Andreas. Andreas är gift med makens syster och är en av killarnas absoluta favoritpersoner.
Elias och Andreas tar igen lite innestående bus.


Måndagen var min och bästisens. Jag dumpade maken och barnen hos Staffan och sedan åkte Annica och jag in till stan för lite shopping. Eller en massa shopping, kanske jag ska säga. Vi fick en supermysig dag med lunch och en massa prat. Vi handlade och gick tills både plånbok och fotsulor glödde.
Sedan åkte vi tillbaka hem till dem och Staffan lagade fiskknyten på grillen. Vi hade en jättemysig kväll innan vi tackade för oss och åkte vidare. Innan vi åkte ut till landet igen passerade vi vårt nya hus för första gången. Om det kan man läsa här.

På tisdagen åkte vi tillbaka till vårt gamla hood för att hälsa på våra gamla grannar tillika goda vänner. Vi var tre familjer som samlades för kräftor och en massa prat och skratt. Kvällen blev fulländad med Singstartävling och vi sjöng oss hesa.


Irene och delar av ungskocken.


Irene tar i från tårna!

Vi stannade två nätter hos Carina och gänget och sista kvällen fick vi besök av några andra kompisar. Det var så otroligt roligt men ganska känslosamt att få träffa dem igen. Jag blir ju lite sentimental och tacksam över mina vänner.
Tre fjärdedelar av familjen; Frida, Carina och Emma.


Efter att ha vinkat av Carina med familj åkte vi till vårt hus igen och träffade bästisen med familj för husesyn. Den dagen var lite jobbig eftersom det var så många avsked på samma dag. Jag och Annica kramades med tårarna rinnades när det var dags att säga adjö för i år. Jag får trösta mig med att vi ses om ca 5-6 månader igen!

Efter att vi vinkat av bästisen med familj åkte vi hem till makens äldste vän och hans familj. Vi har inte träffat dem sedan vi flyttade ner till Australien för drygt 1 1/2 år sedan. De har fått ett nytt tillskott till familjen som maken har i famnen. Deras äldsta dotter är en dag yngre är killarna. Vi blev bjudna på middag och satt länge och pratade på deras altan innan det var dags att åka ut till landet.


Sista dagen ägnades åt att packa alla väskor. Jag skurade barnens stövlar noga så vi inte skulle ha med oss någon jord från Sverige. På kvällen var det försenad födelsedagsbaluns för maken och hans syster som fyller med tre dagars mellanrum i slutet av juni. Andreas familj kom ut samt ett par vänner till makens föräldrar.
Andreas har världens mysigaste familj och det är alltid fantastiskt roligt att få träffa dem. De har alltid uppskattat att träffa våra barn vilket gör det extra roligt. Lillebror Dag och pappa Stig busar med Jonathan.


Det var ju OS-invigning som vi tittade på en stund. Det var ju inte utan att man kände sig lite stolt när Australiens trupp marscherade in i sina.... intressanta kläder.
Kvällen var jättetrevlig med god mat, prat och presenter. Både jag och maken kände oss slitna efter tre intensiva veckor men det var ändå lite bitterljuvt att inse att det var sista kvällen.


På lördagen åkte vi ut till Arlanda på förmiddagen och efter bara lite biljettstrul kunde vi sätta oss i businessclass till Bangkok. Ibland har man tur!!!!
Resan gick bra förutom att Elias kräktes tre gånger på Bangkoks flygplats. Det kändes inte så roligt att gå ombord en niotimmars flight med en eventuellt magsjuk liten kille. Nu somnade båda och sov nästan hela vägen till Sydney vilket var otroligt skönt.
Det var på ett sätt skönt att komma hem till egen säng och egna grejer men jag måste erkänna att jag längtar till Sverige. Trots att det går mot höst i norr och sommar i söder.
Så. Det var allt från vår Sverige semester!

9 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Mmmm, säger det igen: ni verkar ha haft en helt underbar Sverigesemester!!!!!! Och jag förstår att du längtar tillbaks till nära o kära. Det ÄR jobbigt att vara långt från dem, och ni är ju verkligen ännu ängre från Sverige än vad vi är. Vi bor ju typ nästgårds i jämförelse. ;-)
Men nu dröjer det som sagt inte så länge innan ni får träffa dem alla igen.
Kramar!!!

Anna, Fair and True sa...

Oj vad mycket ni hann med! Ni måste verkligen längta tills ni är hemma för gott! Iofs kommer det inte vara lika exotiskt att träffa vänner hemma längre när ni kan träffa dem hela tiden, men ändå!

aussiekicki sa...

Saltis: Ja vi har verkligen haft en otrolig semester! Jag blev ju ännu mer övertygad om att det är rätt beslut att flytta hem igen. Nu är det bara några månader kvar och vi ska njuta av sista tiden i Sydney!

Anna: Ja det var verkligen intensivt med många äventyr och alla vänner som vi ville hinna träffa. Vi hann ju inte med alla men snart är vi hemma igen! Jag saknar att kunna umgås mer spontant med mina vänner så det känns bra att flytta hemåt.

Marianne sa...

Vad härligt ni har haft det! Åååå, jag vill också till ALV! Jag har aldrig varit där och det låter så MYSIGT när du beskriver det! Hahaha, skulle velat se när soldaten kom och smällde svärdet i bordet! Kan tänka mig att killarna lydde!

Förstår att du längtar hem. Men nu är det inte långt kvar tills ni flyttar, och tiden går alldeles för fort. Det börjar redan bli dags att hinna med allt det där ni inte har gjort än, planera för flytten, rensa i skåp och lådor ... Snart är du hemma hos de dina igen!

Hoppas nu att ni håller er friska hela bunten!

aussiekicki sa...

Marianne: Det var verkligen jättemysigt! Det blev ju även en nostalgiresa för mig som vuxen som har läst och älskat alla Astrids karaktärer.
Det blev verkligen komiskt när soldaten kom in! Alla barn slevade i sig maten men ingen verkade bli rädd eller ledsen.
Nej, nu är det inte så långt kvar. Vi har ju redan varit hemma från semestern i en månad och snart blir härligt med sol och bad.
Vi håller tummarna för att vi håller oss pigga ett tag!
Kram!!!

Lullun sa...

Usch ja, vad jobbigt med alla avskeden. Men nu kommer ni ju ändå snart hemhem igen. Er semester verkar dock ha varit toppen ändå (trots avskeden alltså). Astrid Lindgrens Värld måste jag alltså bara besöka med min grabb! :-) Och ja, en av Tengils män hade suttit fint ibland. *hihi* (Och ja, lite sen med kommenterandet är jag också; har ju varit ute på resnade fot i veckan ;-) )

aussiekicki sa...

Lullun: Ja det är jättejobbigt att ta adjö av alla man tycker så mycket om! Vi hade en fantastisk semester! Barnen älskade Legoland och ALV! Jag tror Aaju skulle gilla ALV, det finns massor att upptäcka! En Tengilsoldat borde vara var familjs rättighet!
Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Gode Gud, jag som tycker jag bor aslångt ifrån Sverige!

aussiekicki sa...

Karlavagnen: Haha, ja vår längsta flygning innan Sydney måste ha varit till Bali. Efter att ha flugit Sydney-Stockholm några gånger nu kommer jag aldrig mer klaga på långa flighter! Det tar ett dygn ungefär med mellanlandning på några timmar.