måndag 24 december 2007

lördag 22 december 2007

Glögg- check!

Så.
Då var glöggen kokt och ska stå och dra med kryddor över natten.
Det är premiär för mig, att koka egen glögg. Jag är väldigt nöjd med mig själv!

Tomathygien

Jag var och handlade mat inför julfirandet på måndag och tisdag. Det var mycket folk som vanligt inne på Woolworths och kanske lite extra många som shoppade inför julen. Jag står och väljer bland frukt och grönsaker när jag får se något som faktiskt gör mig förvånad.

En aussietjej med pojkvän står och diskuterar bland grönsakerna, vilka tomater ska de välja och om gurkan är äcklig. Hon ser ut som en helt normal tjej. Hel och ren klädd i topp och shorts som sitter lite nedhasade så man kan se överdelen av g-stringen.

Det är då hon stoppar ner handen innanför trosorna, kliar sig vääääääldigt noga i rumpan innan hon tar upp handen igen och fortsätter att känna på och inspektera tomaterna.

Jag köpte inga tomater idag.........

torsdag 20 december 2007

Roast or Rust?

Lunchdags och jag plockar fram den nya kastrullen, från IKEA, för att koka livrätten, pasta, till kravallen. Lite irriterat konstaterar jag att den faktiskt har börjat rosta lite vid handtagen.

Muttrar lite för mig själv och tänker att jag borde åka ut och reklamera den. Letar i mina hjärnskrymslen efter det engelska ordet för rost och det poppar upp roast.
This pan has roast/roasted!
Jag inser på en gång att det är helgalet, rodnar och kollar över axeln att ingen har hört vad jag tänkt!

Ibland är man knäppare än vanligt!

onsdag 19 december 2007

Sötaste apan i Bondi Junction!


Barn och teknik

Kravallen vill kolla på en film.
J är ganska duktig på att sätta på DVD´n om det inte är för många val för att få igång filmen. Idag blev det Thomas Tåget.
J leter efter fjärrkontrollen och ropar:

"Var är fjärrtrollen?"

E svarar:

"Nej, inga troll härinne!"

tisdag 18 december 2007

Elf yourself!

Kolla in det här! Vi har övat hela helgen! Hela familjen!

http://www.elfyourself.com/?id=1517050025

måndag 17 december 2007

Fair Dinkum Aussie Christmas Party!

Vi var ju på fest i fredags, jag och maken. The Christmas party, som jag har fussat om i veckor! Det blir så här, när man blir utsläppt ur dårhuset utan barn, en gång per år.

Jag kände mig väldigt nöjd med klänningen och allt jag köpt till så jag såg fram emot festen, vilket inte alltid är fallet när man inte känner sig fin. Det stora diskussionsämnet här hemma var om jag skulle våga mig på en spray-tan eller inte.

Jag gick faktiskt ner till ett ställe men vände i dörren. Jag såg framför mig en trött tvåbarnsmorsa lika orange-gul som Homer Simpson. Ingen vacker syn!
Nä, jag fegade ur helt enkelt, och köpte brun utan sol till mina blåvita åderbråcksben.

Allt klaffade med barnvakter och jag kunde springa till frissan för att få hjälp med håret. Jag var inte helt nöjd då jag såg ut som Hilary Clinton efteråt, men gick hem och fixade lite så såg det bättre ut. Maken kom hem och vi bytte om och laddade med varsitt glas vin.

Festen skulle börja kl 19 med drinkar och fingermat. Maken hade inte alls bråttom. Det tar en kvart med taxi ,vi går sju., tyckte han. Jag har lite bättre koll och visste att vid den här tiden är det lång kö och väldigt få bilar. Kvart i sju lyckades jag släpa ner honom till taxikön.

Vi väntade och väntade och väntade...... 40 minuter tog det. Vi ramlade in lite stressade en kvart innan middagen skulle börja.
Restaurangen finns i ett stort gammalt hamnmagasin, nere i Woolloomooloo, ute på en kaj, The Finger Wharf. Det finns ett antal restauranger längs kajen och längst ut har Russel Crowe sin lya. Det var jättefint och kvällen var ljummen och det kryllade av glada festfina människor.

Maken presenterade mig för en kollega och hans urtrevliga fru. Vi pratade för fullt när maken knackade mig på axeln och jag vände mig om, tog i hand och hälsade artigt. Killen log glatt och sa: Nice to meet you, I´m John the waiter, would like something to drink?

Jag rodnade rätt bra och beställde champagne. Alla skrattade rätt gott åt att jag skakat hand med kyparen. Efter ett tag satt vi till bords och jag hamnade mellan en kille från Melbourne och Irländare. Båda var jättetrevliga även om killen från Melbourne var lite svår att förstå ibland med aussieengelska i kombination av att han var på kanelen. Kul hade vi i alla fall.

Maten var helt fantastisk! Det var en seafood restaurang och allt var makalöst gott. Som vanligt pratade jag alldeles för mycket så jag hann inte smaka på allt men ett ostron slank ner för första gången någonsin. På med lite citron och slörp och sedan var det "Close your eyes and think of England" (rådet Queen Victoria gav sin dotter inför hennes bröllopsnatt).

Engelskan gick som en dans! Antagligen beroende på att jag drack en del av den fantastiska Chardonnay som serverades. Min största blunder var nog när vi pratade politik och jag skulle säga flyktingar, refugees, men kläckte ur mig fugitives istället....

Det går fort när man har roligt och vips var klockan ett och det var dags att åka hem. När jag ställde mig upp insåg jag att det nog hade blivit en hel del vino fino. Jag var rätt tipsy. Vi hade lika svårt att få taxi hem men lyckades efter att ha gått någon kilometer mot Kings Cross. Tur var väl det eftersom jag hade fått några grymma blåsor på fötterna av skorna.

Lördag morgon var inget vidare.... Maken petade i mig lite frukost och efter en dusch började jag känna mig som en människa igen. Vi drog ner till stranden och fick faktiskt en bra dag med sol och bad, fast jag var helt slut på kvällen.

Men roligt hade vi!

söndag 16 december 2007

Vad man inte ska säga till sin mamma!

Jag sitter framför datorn, djupt försjunken, och slösurfar lite när jag långt borta hör ena sonen ropa:

"Hajpappa, hajpappa! VALMAMMA, VALMAMMA! Jag vill gosa lite!"

VALMAMMA!?

Har ungen dödslängtan, eller?

torsdag 13 december 2007

Ahlgrens Bilar...

....is no more.

Maken har slagit sina lovar runt den enda påsen som jag rev åt mig på IKEA. Jag tyckte vi kunde spara den tills på lördag och verkligen njuta och sukta lite. Men..... Ikväll ska jag iväg några timmar och jag vågade inte lämna bilpåsen i makens våld så länge.

Så igår så tog vi fram den när barnen hade somnat. Jag vet. Taskiga föräldrar som inte delar med sig men, det de inte vet, det lider de inte av.... Något vi antagligen kommer få äta upp när de blir tonåringar....

Maken stod för fördelningen av innehållet. Jag såg ju på en gång att han försökte snika åt sig några extra. En kontrollräkning var på sin plats, tyckte jag och gav honom en känga för att vara en sniken ekonomkonsultslusk.
Maken kontrade genast med att det är allmänt känt att sjuksköterskor inte kan räkna.. Hrmf!

Genast hamnade vi på dagisnivå.... en till dig, en till mig, en till mig, en till mig osv osv.

Jag tyckte dessutom att han roffade åt sig alla gröna som jag tycker är godast. Bara att börja om igen, en grön till dig, en grön till mig....

Sedan satt vi i varsin soffa och moffade sniket i oss bilarna. Det fanns inte en chans att man vågade gå på toaletten och lämna sin skatt obevakad.
Efteråt konstaterade vi att, trots att vi uppnått den högaktningsvärda åldern av 35+, när det kommer till svenskt godis är vi inte mycket bättre än våra barn.

Är det det här det kallas att ha barnasinnet kvar?

Lucia

Ja, då har jag suttit och bölat framför SVT´s Luciaprogram. Det är hemskt vad lättrörd jag är. Barnen har stirrat på mig och undrat varför jag är ledsen.

Inte ledsen, lite rörd bara.

måndag 10 december 2007

Till Anne!

Vi köpte lite mer förvaring till barnens rum. Den här bilden är till Anne och Martin. Ni förstår storheten med färgkombinationen. Jag kan säga att även maken blev glad!

Ekströms Nyponsoppa

Vi fick tag på nyponsoppa på IKEA till barnens stora glädje:

Mamma, mamma! Jag vill ha nyckelsoppa!

En svensk på IKEA

Idag for vi till alla utlandssvenskars Mecka, nämligen IKEA. Det lackar mot jul och jag behövde boosta värmeljusförrådet med 600 värmeljus. Jag har nämligen inte mindre än 35 värmeljusstakar som eldas var och varannan kväll. Då går det lite ljus...

Sedan hade jag börjat få ångest över att allt skulle vara slut i matshopen. Jag visste att det har funnits Aladin och julmust. Det vill man ju inte missa. Sedan ville jag få tag på lite sill och stenbitsrom som är ett måste på julbordet. Som en extra bonus fanns det skånsk senap vilket gjorde mig ganska glad då det inte är riktigt det samma att griljera skinkan (vad det nu blir för något) med dijonsenap.

Jag checkade in tvåmanskravallen på Småland och njöt av min timme i frihet innan det var dags att plocka upp dem och gå och äta lunch. Vi plockade ihop det vi skulle ha i möbel och ljusväg innan vi siktade in oss på matshopen.

Jag måste ha haft något stelt i blicken när jag jagade runt ibland hyllorna.
Sill-check, kaviar-check, nyponsoppa-check, stenbitsrom-check osv, osv. På godisfronten var det rätt lamt. Jag går liksom inte igång på Malacos kolaremmar. Så jag gick och surade över godiset innan jag såg den..... den sista påsen med Ahlgrens Bilar....

Och det var här det började gå lite snett. Jag började ta mig framåt för att få lägga vantarna på bilpåsen. Och det var då jag såg henne.... Kvinnan som tänkte ta påsen mitt framför näsan på mig! Som i slowmotion armbågade jag mig fram och fällde säkert några oskyldiga barn på kuppen men jag hann!!!! Med en tiondelssekund till godo ryckte jag undan påsen från den andra kvinnans giriga klor och ett triumferande "HA!" flög över mina läppar.

Om blickar kunde döda hade jag varit i helvetet nu och brunnit för mitt svåra godisbrott.....

Svettig och med tusen grejer ställde jag mig i kö. Jag hade massor med varor som jag radade upp i kassan. Det är samma kassa som man köper sin hot dog och glass i och i princip alla betalar kontant. Men inte jag. Och som lök på laxen krånglade det med kortbetalningen. Det tog säkert 4 minuter innan mitt köp gick igenom. Det började suckas rätt rejält bakom min rygg.

Det var då jag kom på att jag glömt musten! Ni kan förstå upploppsstämningen när jag dessutom skulle ha 48 halvlitersflaskor med must. Det var då jag hörde kommentaren med sur, besk röst:

"Oh my God! She must be swedish!"

söndag 9 december 2007

Köttdebatten

Det har pågått en köttdebatt i Sverige i veckan som varit. Och jag kan inte låta bli att lägga mig i. Man har smygfilmat i charken i en matvarubutik där de märkt om gammalt kött med nya datum.

Jag måste säga att jag är förvånad att det faktiskt har hänt, fast jag är ju lite blåögd också....

Det som förvånar mig ännu mer är inställningen hos många som skrivit in och debatterat detta på Aftonbladet. Flera skriver "lite skit rensar magen", "luktar det gott är det ingen fara", "matförgiftning har väl ingen dött av" osv osv.

Visst kan jag hålla med om att lite skit rensar magen i övrigt ex en tappad napp, men absolut inte när det gäller kött! Man kan bli fruktansvärt sjuk av dålig köttfärs. Trust me! Jag jobbar (tjänstledig just nu) med hemodialys och vi träffar ibland på de personer som har ätit dålig köttfärs.

Det finns en bakterie som kallas EHEC (Entero Hemorragisk E. coli) som finns i tarmen hos nötboskap. Den kan förekomma i opastöriserade mjölkprodukter, salami, rostbiff osv. Den kan även förekomma i köttfärs. Bakterien utsöndrar ett toxin (gift) som kan orsaka diarréer (ibland blodiga), sönderfall av de röda blodkropparna och njursvikt (hemolytiskt uremiskt syndrom, HUS, hos ca 5% av patienterna). Det är framförallt barn och äldre som utvecklar HUS som kräver intensivvård och hemodialys.

Många återhämtar sig men man kan dö, i Skottland insjuknade 500 personer varav 20 avled. Jag ger aldrig mina barn rå köttfärs. Väl genomstekt kött minskar risken för smitta.

Jag är även skeptisk till köttfärs med extra lång hållbarhetstid som är förpackad på fabrik. Den hållbarhetstiden är beroende av att man förvarar köttet i kylskåp som håller max 4 grader. Vilket kylskåp gör det? Inte mitt i alla fall.

Nej, jag tycker inte att man kan ta "fulmärkt" kött med en klackspark. Jag tycker det är förjävligt att man leker med folks hälsa för att tjäna några kronor. Jag trodde faktiskt att det gick att lita på butikerna.

Och jag trodde folk visste bättre.

Julskinka del 2

Först och främst, Tack alla som kommit med bra skinkförslag!
Jag googlade i morse på hur man rimmar sin egen skinka och blev lite nedslagen.

Så här gör man:
"Hittar man ingen färdigrimmad skinka, eller om man helt enkelt har tid och lust, så går det bra att salta in skinkan själv. Man gnider in den i salt och socker, och låter den sedan dra i en salt- och sockerlag i 14-20 dagar. Man bör tillsätta salpeter för att få den lite aptitligare röda färgen, annars blir den bara grå."

Hepp, 14-20 dagar, ja det kan vi glömma direkt. Det kommer jag inte hinna med. Jag får helt enkelt köpa en skinka i butikerna och griljera den och det kommer säkert smaka bra.
Rimma en egen skinka..... Det får jag nog göra nästa jul.

lördag 8 december 2007

Vid frukostbordet i morse...

Ena sonen dricker sin juice och rapar, ganska högljutt.

Maken och jag säger samtidigt: Vad säger man?

Andra sonen svarar: Ursäkta mig!

Jag säger: Duktig kille, ursäkta mig heter Excuse me på engelska. Kan du säga det?

Sonen svarar: SeeEEEx me!

fredag 7 december 2007

Trubbel med skinkan

Jag har ett problem. Det är ju snart jul och vill gärna ha en julskinka på bordet men..... Jag har varit i affärerna och kliat mig i huvudet. Det finns precooked, presliced, with bone, semi boneless osv osv. Alltså, jag har ingen aning om vilken jag ska köpa.

Det går ju liksom inte att knata dit och säga: You know in Sweden, we buy the ham boneless and rimmad. Then you either cook it on the stove or in the owen. Do you know where I can find rimmad ham????

Vad i helsike heter rimmad på engelska? Det måste ju finnas rimmad skinka någonstans men vad heter den i sådant fall?? Är det någon som vet?

Det skulle ju vara hårt att vara utan skinkan i jul.... Ve, vilket öde....

Idag fick vi lite regn...




Bildena har jag lånat från Sydney Morning Herald.

torsdag 6 december 2007

Kaffe, tack!

Ena sonen klagade på ont i foten och kläckte ur sig följande:

Snälla, ge mig lite kaffe så jag blir glad igen!

Japp, mina barn gillar kaffe med mjölk.

Önskestafett

Abbes pappa har utmanat mig på en önskestafett, och jag tänkte försöka mig på att anta utmaningen och bolla den vidare till några andra. Det kommer från början från Mymlan och hon skriver så här:"Eftersom det är jul snart tänkte jag köra på önsketemat. Men det behöver inte vara realistiska önskningar eller materiella saker. Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma."

Så här kommer den. Snälla Tomten, i år önskar jag
  1. Att vår/våra högt efterlängtade familj och vänner hade möjlighet att komma och hälsa på oss här i Sydney. Ibland längtar jag efter dem alla så det river i hjärtat. Jag önskar att det inte vore så förtvivlat långt hem till Sverige.
  2. Att jag skulle få möjligheten att gå en fotokurs och lära mig att ta riktigt fina bilder och kunna utnyttja min nya fina kamera lite bättre.
  3. Att mamma och pappa blir lite piggare.
  4. Att ena sonens skelning inte behöver opereras.
  5. Inga fler barn far illa, misshandlas eller dödas. Det har varit lite för mycket av den varan den senaste tiden här i Australien och i Sverige.
  6. Att vi får vara friska.
  7. Och sist men inte minst, Fred på jorden!

Och jo! En ny mobiltelefon med svensk T9-funktion och en riktigt bra inbyggd kamera! Det blev visst åtta önskningar men jag tror inte att Tomten är knusslig!

Jag skickar stafettpinnen vidare till..... Anne, Annika, Jess, Saring, Fia, Petra och Matilda! Kom igen och önska nu!

onsdag 5 december 2007

Lika som bär?

Det har framförts åsikter från bekanta i Sverige att maken har vissa likheter med Magnus Carlsson......

Jag är böjd att hålla med.

Vad tycker ni?

Länkad

Jag såg att Matilda har länkat min blogg. Jag blir fortfarande så löjligt glad när någon väljer att länka min blogg. Så tack!

Ps. Jag försöker och försöker kommentera hos dig Matilda men det fungerar inte alls.....Ds.

Ophtalmologistbesök

Jag är helt slut!

Idag har vi varit hos ena sonens ophtalmologist (ögonspecialist). Han skelar och får behandling med ögonlapp och glasögon. Med glasögonen fungerar det väl lite si och så med, han behåller dem på nu men kikar under eller över. Lite Moment 22 över det hela.

Vi går privat hos en doktor som finns i Wentworthville, en bra bit västerut. Att vi hamnade där beror egentligen på att jag trodde jag ringde ett sjukhus i närheten men det visade sig att det var ett som ligger halvvägs till Blue Mountains. Ibland är jag lite för blond för mitt eget bästa....

Vi fick erbjudandet att byta till en som finns närmre men denna doktor är lite för bra för att slarva bort. Sonen kan vara minst sagt besvärlig i sådana här sammanhang. Sista besöket i Sverige slutade med en brottningsmatch och ungen slet sig och sprang vrålande mot Huddinge sjukhus utgång. Jag var högröd och genomsvettig......

Aussiedoktorn är av en helt annan kaliber. Jag är livrädd för henne! Hon pekar med hela handen och är.... inte barsk men väldigt bestämd. Andra sonen, E, sitter som ett ljus och väntar snällt och J gör i princip alltid som hon säger. De har även en massa fantastiska hjälpmedel som sjungande tomtar och gorillor på hyllor här och var som gör att barnen tittar dit de ska.

Normalt åker vi tåg ut till doktorn men idag tänkte jag ta bilen av olika anledningar. Dels sparar vi nästan två timmar i restid och dels är vädret synnerligen opålitligt. Det har regnat otroligt mycket på sina håll och jag hade ingen lust att hamna i ett skyfall på väg från tåget.

Bilen blev det. Jag är fortfarande lite harig att köra framför allt som ensam vuxen. Men det gick bra! Vi hamnade i ett skyfall så vi knappt såg bilen framför på motorvägen och det kändes nästan som om vi skulle flyta bort. När vi kom fram så vräkte det ner. Så det var en sagolik tur att jag spottade upp mig och faktiskt körde!

Doktorn var på lysande humör och drog på munnen en gång! Jag var helt chockad! Hon var dessutom nöjd med J och hans öga, ska använda glasögonen mer bara. Och när vi gick önskade hon Happy Holiday´s! Jag tappade talförmågan och stammade fram ett svar. Hon verkade nästan mänsklig! Nu låter det som jag inte gillar henne men det gör jag! Hon är verkligen skitbra med J som annars skulle ligga och gorma på golvet.

Vägen hem gick bra den med. Jag klarade tom att backa ut stridsvagnen från parkeringen utan plåt- och personskador! Sydneytrafiken är en historia för sig. Här är det alltid rusningstrafik, bara mer eller mindre.

När vi kom hem pös jag ihop som en ballong. Helt slut! Det tar på att vara koncentrerad på bilkörningen. I morgon ska jag köra igen.... Jag kommer behöva semester efter två bilturer!

Kvällshimmel över Sydney


tisdag 4 december 2007

Christmasparty!

Om några veckor ska makens företag ha julfest för alla anställda med respektive. Det ska bli fin middag på The Finger Wharf i Woolloomooloo, The Loo i folkmun.
Jag har haft världens angst över denna fest. Som en lite för tjock kvinna i sina bästa år är det vansinnigt svårt att hitta något snyggt att ha på sig.

Idag har jag shoppat. Jag gick in på David Jones, ett av varuhusen med en massa klädmärken, och sade: Hjälp!

Och hjälp fick jag. En enkel snygg svart klänning som tom mina liljekullar får plats i! Den är fantastiskt skön och man kan fiffa till den med lite accesoarer. Jag har köpt snygga skor, sjal, lite smycken, och en jättefrän aftonväska.

Sedan var det där med t-shirtbrännan.....

Det får kanske bli en spray-tan ändå.... Eller vad säger du, Matilda?

The MO


Förstår ni nu vad jag menar med tysk porrstjärna?

Plånbokslös

Maken var nöjd igår.

Han hade lyckats få med sig min plånbok, telefon och nycklar till jobbet igår. Jag var helt handikappad och kunde inte ens köpa ett tuggummi.
Han tyckte det var ett effektivt sätt att spara pengar på.

Jag tog igen det idag......

Shop til you drop!

måndag 3 december 2007

På begäran... The Mo!






Så, på begäran av Annika och SweFlo publiceras härmed, med makens tillstånd, en liten sekvens av The Mo.
Översta bilden är tagen 1/11 med ett nyrakat babyface. Bilden i mitten är vald då kära maken inte fullt så mycket ser ut som en tysk porrstjärna. Den är tagen dagen innan sista bilden. Sista bilden är tagen 30/11 då företaget ställde till med fest och tog dit en barberare som rakade av allas MO´s. Pris delades ut till bästa MO och som ni säkert gissar så vann inte maken.
Jag är helt övertygad om att Sydney området kommer att få en dramatisk dipp i barnafödandet om ca 9 månader.....

Idag hade vi oväder...




söndag 2 december 2007

Underbara barn!

Jag pratade i telefon med min bästa vän i Sverige via Skype. Mitt i samtalet blev vi avbrutna när hennes 4 ½ åriga dotter kommer och säger:

Mamma, A, lillasyster på snart 2år, är inne på toaletten och leker med de där sakerna du brukar ha i trosorna!

Byråkrati AB

Jag tänkte dela med mig av erfarenheten av lite aussiebyråkrati. För snart två veckor sedan skaffade jag ett australiensiskt körkort vilket utvecklade sig till rena rama farsen.... Så här kommer en lång utläggning, häng med nu...

Maken skaffade ett redan i höstas (läs april) och det var en ganska komplicerad process då han var tvungen att få sitt svenska översatt till engelska innan han kunde gå till RTA (Road and Traffic Authority) och få ett aussiekörkort. Jag tyckte det verkade lite komplicerat och det kändes dessutom oöverstigligt att försöka ordna allt detta i sällskap av två mycket energiska fyraåringar. Men nu har vi ju vår nanny L två dagar i veckan så nu tänkte jag passa på.

Jag fick tipset, av favvokompisen A, att det finns ett RTA-office i Bondi Junction där vi bor. De hade varit där några veckor innan och fått ut sina körkort utan att behöva översätta sina svenska! A sade åt mig att ta med svenska körkortet, passet och en en räkning eller ett kontoutdrag som verifierade adressen vi bor på då den ska stå på körkortet.

Måndagen kom och jag tänkte passa på nu när nanny L hade hand om kravallen. Eftersom maken står på hyreskontrakt och räkningar så tog jag med ett brev med mitt namn och adress från Myer, ett av varuhusen som jag har ett bonuskort hos. Passet förträngde min amöbahjärna när jag glatt traskade bort till RTA.

Det blev nobben direkt. Inget pass, inget körkort. Myerbrevet var helt värdelöst, glöm det.
Gör om, gör rätt!

Jag gick hem och hämtade passet. Sedan gick jag till vårt lokala bankkontor och bad om hjälp. Jag finns ju med i deras rullar, då jag har ett eget bankkort, och de var mycket hjälpsamma och skrev ut ett intyg om att Christina Träpinne (inte mitt riktiga namn) var kund hos dem. Nöjd och ganska målmedveten travade jag tillbaka till RTA.

I luckan hos RTA presenterade jag alla mina papper. Killen slängde en blick på mitt körkort och sa: Det där måste du översätta, hur ska jag veta att det är ett körkort!? Jag protesterade och sade att det hade ju gått bra för mina vänner som varit på samma RTA-office och fått sina körkort utan översättning. Han stirrade surt på mig och kollade lite mer noga och bestämde sig helt plötsligt att det nog dög ändå. Jag andades ut och tänkte att nu är saken biff.

Men.

Inget får vara enkelt i livet. Jag har tre namn, Berith Christina Cecilia, men Christina är mitt tilltalsnamn. Jag har ofta fått stå ut med att bli kallad Berith hos doktorn, upprop i skolan (ni kan tänka er fnisset) och i olika brev (Kära Berith....). Som tuff tonåring på 80-talet är det inte The Shit att heta Berith, kan jag meddela. Ett trauma, är vad det är.....

Så. I passet står det Berith Christina Cecilia. Mitt visum är utställt på Berith C. Brevet på banken enbart Christina och körkortet Berith Christina Cecilia. Det var nu han började krångla ordentligt.

Han: Du heter inte Christina, du heter Berith!
Jag: Njaa, alltså jag heter ju Berith också men mitt tilltalsnamn är Christina.
Han: Inte i Australien. Här heter du Berith. Dessutom stämmer inte bankens intyg och visumet med övriga handlingar. Det här kan jag verkligen inte godkänna, Berith. Du måste ha ett intyg från banken där ditt namn är Berith.

Nu började det ryka i mina öron. Kontentan blev att jag kunde få ett körkort utställt på Berith Träpinne om jag ändrade mitt intyg från banken. Sur som f#n stormade jag ut därifrån. Jag ringde favvokompisen A och beklagade mig. Hon lugnade ner mig och sade att jag alltid kunde ändra namnet hos banken till Berith Christina Cecilia. Då får jag ju med mitt egentliga tilltalsnamn trots att jag verkar vara en Berith i Australien.

Sagt och gjort. Banken var lika vänliga och ändrade intyget. Jag travade surt tillbaka till RTA. Fick träffa en annan handläggare som glatt konstaterade att: Jaha, du är svensk det här blir inga problemos! Fotot togs. Jag läste nedersta raden på syntavlan. Betalade 106AUD för besväret och satte mig ner och väntade.

Fem minuter tog det. Sedan hörde jag någon som ropade upp Berith Träpinne och jag fick mitt körkort. Det tog precis hela dagen!

Jag kommer aldrig förlåta mina föräldrar för den här namnkombinationen. Ever!

Hur svårt kan det vara att sätta mitt tilltalsnamn först?

//Berith

Solbränna

Jag börjar få en präktigt snygg t-shirtbränna....
Den gör sig säkert bra till finklänningen, med tunna axelband, på fina festen med makens jobb.
Not!