tisdag 29 april 2008

I söndags var vi på tivoli






Nu har jag gjort bort mig igen....

Och det är ju inte första gången. Om man har läst här ett tag så vet man att jag kan snurra till det med mina språkförväxlingar samt en och annan bussresa.

Men jag tar det från början.
Ena sonen J är, liksom jag var i hans ålder, väldigt förtjust i öl. Man får verkligen passa honom om man har öppnat en stubbie för annars är han där och dricker några klunkar.

I torsdags var det dagen innan ANZAC-day som är en helgdag i Australien och maken var därför ledig på fredagen. Det firades med en pilsner samtidigt som maten puttrade på spisen. Jag bestämde mig för att försöka få fatt i min chef för att diskutera ungefär när jag ska tillbaka i tjänst.

Hon är lite svår att få tag på så jag gjorde ett försök innan maten skulle stå på bordet. Jag satte mig vid datorn med min stubbie och ringde via Skype. Vi hade pratat en liten stund när sonen zoomade in på ölen och gastade:

Mamma, jag vill ha ÖL! Mamma, jag vill smaka din öl! ÖL, mamma, ge mig ÖLLLLL!

Det blev alldeles tyst i luren och jag trodde jag skulle sjunka genom golvet av skam. Jag avlägsnade snabbt både unge och stubbie och satte mig och fortsatte samtalet som om ingenting hade hänt. Det var liksom ingen ide att ge sig in i någon snurrig Papphammar-förklaring.

Hon måste verkligen undra vilka konstiga aussievanor vi har skaffat oss...

Öla med barnen en torsdagseftermiddag...

måndag 28 april 2008

Återkommer snart

Det är lite mycket att fundera på just nu.
Jag ska försöka skriva mer i morgon.
Natti.

onsdag 23 april 2008

Tack!

För alla fina kommentarer i förra inlägget.

Det känns väldigt skönt att ha bestämt sig även om det har tagit enormt mycket kraft. Vi ser fram emot att flytta hem och har så smått börjat ta tag i alla lösa trådar.

Idag är vi inne på andra sjukdagen. Sonen J är förkyld och småfebrig och jag har ont i halsen, kroppen och har lite feber jag med. Hoppas vi blir piggare snart. På fredag är det nämligen ANZAC day och maken är ledig.

Det ser vi fram emot!

måndag 21 april 2008

Så här blir det...

Så. Då är det bestämt. Vi flyttar hem till Sverige runt årsskiftet.

Vår ursprungliga plan var att förlänga kontraktet med 6 månader och flytta hem i juni 2009. Suga ur det göttigaste ur en aussiesommar för att komma hem lagom till den svenska sommaren. Jag fick då veta att det kan bli problem med, bla barnens skolstart i augusti 2009, vilket inte kändes helt optimalt.

Maken har tidigare diskuterat en förlängning på 6 månader med arbetsgivaren och deras kontrabud var förlängning med 2 år, de kunde kompromissa ner till 1 år. Deras projekt sträcker sig under ca 12 månader så det kan man förstå.

Om vi förlänger med 1 år skulle jag vara tvungen att säga upp mig. Min arbetsgivare kan inte förlänga min tjänstledighet mer, jag får tre år vilket är otroligt generöst av dem. Barnen skulle dessutom missa skolstarten och komma in under vårterminen vilket inte är ett val vi kan tänka oss att göra.

När det gäller min fasta tjänst så är det viktigt att vara fast anställd, med tanke på banklån, när vi kommer tillbaka till Sverige och ska köpa oss en ny bostad. Så att säga upp sig för att vara kvar här i 4 månader till är inte en god ide ur en ekonomisk synpunkt.

Dessutom, sist men inte minst....
Jag längtar hem.

Väldigt mycket.

Så många tycker nog att vi är halvt galna som lämnar Sydney mitt i högsommaren för att återvända till Sverige under januarikylan.

Men det känns okej.

Det känns faktiskt fantastiskt bra!

söndag 20 april 2008

Matprat

Maken ropar till ena sonen:

-E, vill du ha ost eller skinka på din macka?

Sonen svarar:

-Jag vill ha FINKA!

torsdag 17 april 2008

Lite för trött

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om alla beslut som nu tagits men jag är för slut i bollen så det får bli i morgon istället.

tisdag 15 april 2008

Från A till Ö

Jag tänkte att jag skulle haka på utmaningen om mig själv från A till Ö som jag hittade hos Annika och Anne . Nu ska jag fundera lite....

A- Australien är mitt hem just nu. Ett fantastiskt land med en massa möjligheter och en makalös natur. Ibland önskar jag att jag vore född här och slapp längta hem till Sverige.

B- Blod har jag som huvudsaklig syssla i mitt jobb. Mycket blod.

C- Cigaretter gillar jag inte. Har faktiskt aldrig ens tagit ett bloss. Jösses, vad präktigt det lät!

D- Dotter, den enda i en syskonkull på fyra. Yngst dessutom, vilket inte alltid var lätt. Framförallt när det gällde ärvda kläder. Ni kan ju tänka er hur snygg jag var i mina ärvda utsvängda jeans när det var stuprör som gällde.

E- Envis som en röd gris, vilket inte alltid är en bra egenskap. Jag har dock lärt mig att släppa taget ibland.

F- Femton år har jag och maken hållit ihop. Han är min själsfrände.

G- Galen i saltlakrits! Jag lider av svår abstinens sedan mitt enorma lager tagit slut.

H- Hästtjej i min ungdom. Jag skulle vilja åka på ridsemester någon gång i mitt liv.

I- Infertiliteten styrde mitt liv i flera år. Den gör något med ens väsen och skapar en bottenlös sorg som tar över allt annat i ens liv. Våra underverk kom efter tre IVF behandlingar.

J- Julen är min favorithögtid, tätt följd av midsommarafton.

K- Kameran är min ständige följeslagare. Jag har ett stort fotointresse men är inte särskilt duktig rent tekniskt. Har en liten Olympus 795 och en Canon Eos 400D.

L- Läser gärna böcker. Innan barnen kom slukade jag böcker men nu läser jag mindre. Tyvärr.

M- Mörkrädd som barn och kan fortfarande som vuxen känna obehag inför mörker.

N- Noppa ögonbrynen hatar jag. Men det är ett nödvändigt ont. Jag blev utskrattad på jobbet när jag provade att bedöva med EMLA kräm innan jag skulle noppa dem. Det fungerade inte.

O- Ost är gott! Saknar svensk ost som prästost och västerbottenost. Den ska vara så vällagrad att kliar i munnen.

P- Plastikopererad. Nu blev ni nyfikna va!?

Q- Quebec vill jag åka till och hälsa på Genevieve.

R- Rodnar väldigt lätt. Jag tyckte det var otroligt jobbigt när jag var yngre men nu bryr jag mig inte lika mycket och rodnar därför lite mindre!

S- Sverige, Sverige, Sverige. Längtar hem till Sverige.

T- Tvillingpojkar har jag. De är det bästa som har hänt mig.

U- Utlandssvensk sedan januari 2007.

V- Vitt vin. Jag klarar inte av att dricka rött vin. Det finns massor med goda viner i Australien.

X- Njaaaa.... vet inte riktigt.

Y- Yrket mitt är sjuksköterska.

Z- Zink har jag börjat ta som kosttillskott.

Å- Åska är häftigt om man kan betrakta den från ett säkert ställe.

Ä- Ärr har jag här och var.

Ö- Öppen som en bok. Lite för öppen och blåögd ibland.

Läget just nu...

Anne undrade, i en kommentar i mitt förra inlägg, bla hur jakten på Skattemyndigheten gått, om min hemlängtan och hur våra fortsatta planer låg.

Jag hann inte jaga Skattemyndigheten igår så jag har inte fått tag på dem ännu. Anledningen till att jag försöker få tag på dem är att jag har fått veta att det kan bli problem för barnen att få börja i skolan i det område vi bodde i förut.

Vi vill ju tillbaka till samma område och att barnen ska få börja i den skolan som är ganska ny och har ett gott rykte. Problemet är att det finns så otroligt många barn som har skolstart i höst så de har svårt att få plats med alla. Nu behöver det ju inte vara samma problem nästa höst men vi vill ju inte ramla in i juli 2009 och få beskedet att de inte får någon plats.

Min fundering var att skriva åtminstone barnen och mig i Sverige from vintern/vårkanten 2009 och på så sätt komma in i kommunrullarna och skolan. Jag tror att det blir nobben men jag måste fråga. Nu är det svårt att komma fram, antagligen pga att det är deklarationstider, trots att jag ringer direkt på folkbokföringen.

Problemet med barnens blivande skolstart har rubbat mina cirklar ganska kraftigt. Jag har svårt att leva med ovissheten som blir värre av att vi inte har något hem att återvända till. Om vi inte hade varit tvungna att sälja huset hade det troligtvis inte varit några bekymmer med barnens blivande skolstart.

Saken blev inte bättre av att en av mina bästa vänners mamma fick en hjärnblödning för knappt två veckor sedan. Jag känner mamman väl och det har varit otroligt svårt att inte finnas till hands för människor man bryr sig om. Mamman har varit nära döden och legat i respirator och utgången var väldigt oviss i några dagar. Nu är hon på bättringsvägen som tur är.

Makens syster och man har dessutom berättat att de väntar sitt första barn i höst och det bidrog också till att hemlängtan är otroligt akut just nu. Jag vill just nu bara hem till Sverige. Det är konstigt att man kan trivas samtidigt som man längtar hem så det värker i bröstet.

Igår kom maken hem med en del erbjudanden från hans arbetsgivare som vi måste ta ställning till. Detta har ställt hela vår tillvaro på spets och vi har en del beslut som måste fattas inom kort. I nuläget vet jag inte när vi åker hem och hur vår tillvaro kommer bli när vi återvänt. Alla funderingar gör att jag ligger sömnlös på nätterna så jag är ganska trött just nu.

Men snart har vi ett definitivt besked hur lång vår vistelse blir och hur livet kommer te sig framöver. Det kommer ge mig lite ro igen.

måndag 14 april 2008

Same, same but different

I morse stormade sönerna in sovrummet och gastade:

Mummy, I want to go to the BITCH!

Man rycks snabbt ur sömnen när en barn svänger sig med sådana ord. Men det kändes genast bättre när nästa mening kom:

Mummy, I want to surf!

Det blev ingen bitch idag, regnet knackade på rutorna, däremot kanske vi ska ha en engelsklektion....

fredag 11 april 2008

Skattemyndigheten- Aussiekicki: 3-0

Jag som längtar hem börjar få ett hyfsat antidot mot hemlängtan. I tre dagar har jag försökt nå skattemyndigheten och folkbokföringen i en fråga, som bekymrar mig väldigt mycket, i samband med återflytt till det hett efterlängtade hemlandet.

Första dagen: Trevliga Johanna, ni vet hon med sensuella rösten, svarar; Det är tyvärr många som ringer till oss just nu, men var god återkom senare. Typ 16 gånger, innan det är dags att gå och sova.

Andra dagen: Upptaget. Hela dagen. Sedan dags att gå och sova.

Tredje dagen: Felkopplingston. HELA TIDEN! Sedan dags att gå och sova.

Jag börjar överväga att bli exilsvensk för gott. I Australien har man inte ens folkbokföring.

Mutter, mutter.....

måndag 7 april 2008

Det här med att vara svensk

Jag hittade lagomtestetHosannas blogg och en hel del av frågorna och framförallt, hur folk hade svarat, förvånade mig lite. Jag kom upp i modiga 83% i lagomtestet och känner mig väldigt svensk.

Vad jag reagerade på var hur vi svenskar uppfattar oss själva; blyga, inbundna, tråkiga osv. Sedan slog det mig att jag antagligen hade svarat på frågorna helt annorlunda om jag fortfarande varit bosatt i Sverige.

Bilden av Sverige och mina landsmän har faktiskt förändrats under det dryga året vi bott i Australien. Jag är omåttligt stolt över att vara svensk och tycker att Sverige är världens bästa land att bo även om vintern är lite lång. Det finns massor att vara stolt över och svenskar som jag träffar på här är öppna, utåtriktade, roliga, pålästa och kunniga i engelska språket. Många aussiesar man pratar med har oftast positiva saker att säga om Sverige och svenskar.

Det känns som Sverige dras med lillebrorskomplex och jag undrar varför det är så egentligen.
Är det någon annan som tycker som jag?

torsdag 3 april 2008

Blod och slem

Igår var jag och barnen ute på äventyr igen. Vi skulle ta bussen ner till Circular Quay (färjeläget) och träffa en annan svensk tjej och hennes barn. Jag har ju gjort flera minnesvärda bussresor tidigare och denna var inget undantag.

Vi klev på bussen som inte var knökfull men de få sittplatser som fanns hann andra före på. Vi tog oss längre bak i bussen där det verkade finnas åtminstone en ledig plats till E. Plötsligt börjar chaffisen att köra och jag tappar balansen lite. Handen far ut för att ta tag i ledstången och jag lyckas slå av en kille, som satt ner, hans keps så den flög och landade på grannen bakom.

Jag ber ju tusen gånger om ursäkt och klappar honom av någon outgrundlig andledning på huvudet. Inget jag tror att han uppskattade direkt... Suck.
Bussen kör vidare och jag håller i J för att han inte ska ramla. Inte en käft reser på sig och erbjuder sin plats åt en 4 1/2 åring, tyvärr inte första gången.

Efter några hållplatser blir det två säten lediga som J och jag får. Plötsligt skriker E med gäll stämma: Kolla mamma, en SNORKRÄKA!
Japp ni hörde rätt, snorkräka, inte snorkråka. Denna sitter självklart på hans lilla pekfinger som på piedestal. Med blixtens hastighet letar jag rätt på någon gammal Mc Donalds servett som mirakulöst nog befann sig i handväskan.

Ungefär samtidigt som jag tar hand om snorkräkan vänder sig J om och visar upp sin näsa. Ur ena näsborren kommer det lite blod. Såklart. Mc Donalds servetten visar sig vara till nytta även här. Jag försöker torka bäst det går när J håller upp nästa trumfkort:

Ett väldigt blodigt pekfinger. Han höll stolt upp det och solens varma strålar lyste så fint att fingret lyste som en röd fackla. Alla stirrade på detta blodiga finger! Inte gick det att torka bort heller då det börjat torka.

Som tur var hade vi inte alltför långt kvar att åka så resten av resan gick förhållandevis smärtfritt. Men en sak har jag märkt i Sydney;

Folk som åker i kollektivtrafiken har inget som helst överseende med andra som råkar hosta, nysa, sniffa till eller liknande. Om blickar kunde döda när man hostar så skulle jag vara i graven för länge sedan. Efter denna blod- och snorkräksorgie törs jag knappt åka buss igen.

På ett par dar...

tisdag 1 april 2008

1 april

Idag är det 1 april och jag har inte blivit lurad.

Tror jag.