lördag 30 augusti 2008

If you think I look messed up... You should see the other guy!


Så här snygg blir man efter att ha dykt, med huvudet före, från våningssängens överslaf.
Vi åkte in till akuten och i sådana här lägen är man 1. för en gångs skull glad över sina läbbiga heltäckningsmattor som dämpar fallet lite och 2. jäkligt nöjd att man bor i närheten av ett utmärkt barnsjukhus.
Sydney Childrens Hospital i Randwick förtjänar alla rosor i hela världen. De gånger vi har varit där har vi behövt vänta max 10 minuter innan vi fått hjälp. Proffsig och trevlig personal och snabba åtgärder. Toppen helt enkelt!
Vi fick stanna för observation i 6 timmar och fick åka hem vid tre på fredagsmorgonen. Sedan har han mått riktigt bra förutom en präktig blåtira som drar till sig uppmärksamhet och kommentarer från okända människor. Standardsvaret blir som rubriken.
Jag mår sådär. Febrig och ont i nacke och axlar samt en envis huvudvärk. Jag ska svara på några av era kommentarer bla Mariannes om Possumråttan, när jag känner mig lite bättre. Nu ska jag gå och lägga mig. Ha en bra helg!

fredag 29 augusti 2008

Hur är läget?

Jo tack, efter omständigheterna bra.
  • 8 öroninflammationer sedan i juni.
  • Influensa för hela gänget i juni.
  • Förkylda sedan i juni.
  • Ett stycke hjärnskakning för E, igår kväll. Akuten till kl 3 i morse.
  • Borrelia för Moi. Antibiotika from idag.

Det kan räcka nu, tycker jag.

onsdag 27 augusti 2008

Aussiebarbie

Idag har jag träffat folk som gör att livet känns lite roligare. Vi hade bestämt lekplatsträff med Lotta och hennes dotter inklusive korvgrillning till lunch. Jag tror nästan att det står i grundlagen här i Australien att man har rätt till en barbie för sådana här gasolgrillar finns lite överallt vid lekplatser, parker och stränder.

Idag hade vi sällskap vid grillarna av ett gäng föräldrar och lärare från en skola i närheten. Skolbarnen hade sportsday och tävlade nere på fotbollsplanen intill lekplatsen. De som var ansvariga för lunchen skulle grilla 200 korvar, så vi hade nog tur som fick plats.

Lotta och jag snackade lite med dem och vi skrattade nog mest hela tiden! Vi lånade grejor av varandra och hade så himla trevligt. Sedan dök det 100 skolbarn som skulle ha korv med bröd och vi märkte knappt av dem! De tog sina korvar utan tjafs och gick iväg och åt, vi var helt imponerade av hur okomplicerat det var!

Lotta i grå tröja grillar våra korvar.


Killen i förklädet var helt hysteriskt rolig!

Linfoxmannen

Vi var nere på Woolworths och handlade mat igår. Inne på affären befann sig även en man klädd i arbetskläder från Linfox. Linfox är ett transportföretag, liknande ASG Bilspedition, och deras långtradare är en vanlig syn till och från vårt köpcentrum.

Linfoxmannen undersökte charkdisken väldigt noggrant och jag skulle precis passera honom när jag får se att han har värsta puffran i ett hölster! Vi snackar om en pistol modell grande!

Jag blev helt ställd och funderade över varför en lastbilschaufför helt öppet knatar runt med ett jättevapen inne på mataffären. Är det ens lagligt?

Det kändes faktiskt lite obehagligt och jag var ganska lättad när jag och barnen hade handlat klart och kunde gå därifrån.

tisdag 26 augusti 2008

Up for a spank, anyone?

Maken kom hem i fredags och berättade en roligt sak som hände på hans jobb. Under fredagsölen ute hos kunden berättar en av de anställda att han måste gå hem tidigt. Han berättade att han fått in skadedjur i huset. En Possumråtta hade tagit sig in i hans kök och satt och tryckte bakom ett skåp.

Han hade själv försökt att mota ut den med en mopp men det hade misslyckats så han hade varit tvungen att ringa in en proffesionell exterminator som skulle ta hand om den motsträviga gnagaren. När han skulle gå hem tackade han för sig med orden:

It´s time to go home and spank the possum!

Fritt översatt till: Det är dags att gå hem och smiska bävern!

Hela rummet fullkomligt erupterade i gapskratt och killen såg lätt generad ut när han insåg vad han hade kläckt ur sig.

Han kallas numera för The Possum Guy.




Folder or scruncher?

Vikare eller skrynklare, man är antingen eller.
Jag är en skrynklare.
Maken är en vikare.
Eftersom jag har fostrat mina barn att bara bajsa när pappa är hemma så börjar åtminstone J visa vissa tecken på att bli en vikare. Skandal.

Nog med skitsnack! Titta på den här reklamen så förstår ni vad jag menar.

måndag 25 augusti 2008

Tampongincidenten

Det verkar som om det finns ett visst intresse i min tamponghistoria så jag bjussar väl på den.

Jag har inte hunnit så långt i rapporten om Sverigesemestern men vi var i alla fall i Vimmerby på Astrid Lindgrens värld i början av augusti.
Jag märkte en stund efter att vi kommit dit att Tant Röd hade kommit på besök och var väl lite irriterad på mig själv att jag hade glömt att mota Olle i grind, så att säga. Vi var borta hos Pippi och jag gick till toaletterna för att plugga igen och byta byxor. Som tur var hade jag regnbyxor med mig, jag kan inte minnas när jag tidigare missat mensskydd så det blött igenom.

Lite irriterad grävde jag runt i väskan med killarnas ombyteskläder, där det alltid finns tamponger och annat livsnödvändigt, och fiskade fram min tampong. Till saken hör att jag använder Tampax och jag tror att det är anledningen till vad som sedan utspelade sig.

Jag reflekterade över att tampongens skyddspapper var lite trasigt men eftersom nöden inte har någon lag kunde jag liksom inte vara kräsen. In med tampongen, som inte hamnade helt bekvämt, det stack till lite.... Ut igen till min familj och kompisarna.

Pippi satte igång med en av sina föreställningar och jag satt ner med ena sonen. När jag satt ner kände jag av några, inte helt behagliga förnimmelser från Down Under. Inte värre än att jag kunde sitta kvar, men när föreställningen var över så klampade jag iväg till toaletterna för att repluggifiera.

Döm om min förvåning när jag fiskar ut, inte bara en illasittande tampong, utan även en...... tandpetare!

Jag stirrade på denna tandpetare i några sekunder innan jag fattade hur det hela hade gått till.
Jag släpar inte bara omkring på tamponger i väskan utan även tandpetare som på något sätt hade lirkat sig in i införningshylsan på tampongen. Inte konstigt att det stack till lite när jag pluggade in.

När jag kom ut från toaletten berättade jag lite viskande om min lilla tandpetarincident för maken, bästisen och hennes man. Alla tre vrålade av skratt och konstaterade, ganska högljutt, att det är nog bara jag som lyckas med bedriften att pilla upp en tandpetare i muffen.

Så var det...

Och har vi lärt oss något av detta?

Japp, förvara aldrig tamponger och tandpetare på samma ställe!


Falskt alarm

Nehej.
Ingen bebbe.
De var och klippte gräset på vår lilla tomt och hade tagit en bild och skickat.
Det är nästan kriminellt att göra så....
Vi får nog vänta några veckor till på kusinen.

Spännande värre!

Idag hittade jag en mms i min urladdade mobil.
Det hade kommit igår och det var makens syster som skickat det.
Makens syster som är gravid i typ v. 35-36.
Jag har aldrig tidigare fått ett mms från henne.
Tror ni att det gick att ladda upp?
Nej, just det, så nu går vi här och undrar om det kommit en liten kusin!
Jag skickade ett sms som det inte kommit svar på men jag hoppas att de hör av sig snart!

söndag 24 augusti 2008

Sverigesemester, del 2!

Medan jag funderar på om jag ska skriva om min tamponghistoria passar jag på att berätta mer om semestern.
Första dagarna blev ganska lugna ute på landet men på onsdagen var det kalas för svärfar som hade födelsedag. Vi blev så pass många som 25 personer vilket var väldigt kul då vi inte hade träffat flera av dem på några år. Det var en härlig blandning med vuxna och barn och vi hade en trevlig kväll med god mat, sång och en massa prat.

På bilden snackar makens kusin Markus med sin lilla dotter och bästisens äldsta dotter, Ebba.



Dagen efter tillbringade vi nere på bryggan i viken (där även Saltis har tillbringat ett antal somrar!) tillsammans med de gäster som stannat över natten. Vi fick en härlig dag med sol och bad. Maken tog med sig kravallen ut och paddlade på surfingbrädan.



På fredagen skulle vi vidare till min familj i Västerås. Vi hade tänkt att åka redan på morgonen men var tvungna att klämma in ett bankbesök och skriva på lånepapper på nya huset. Dessutom hade J vaknat med ont i öronen så vi fick göra ett besök på Närakuten också.

Här är ett hett tips till alla utlandssvenskar som är hemma på besök: Ta alltid med er passet när ni besöker doktorn! Vi fick en räkning på drygt 3.200:- när de konstaterade att båda barnen hade åkt på sin tredje öroninflammation. Nu hade vi turen att kunna åka förbi och visa upp passen så räkningen blev makulerad. Men ändå, lite surt om vi hade ex befunnit oss i Varberg, då är det inte lika lätt att smita förbi och visa upp passen. Vi var dock väldigt glada att vi ändå har rätt till sjukvård trots att vi är utskrivna ur landet.

Till slut kom vi fram till Västerås efter bank-, läkar- och apoteksbesök. I soffan sitter en av mina bröder och min pappa. Det är ingen som tror att jag och brorsan är syskon då han mer ser ut som en italienare och jag är ljus. Innan någon börjat muttra om brevbäraren så kan jag meddela att jag är lik min farmor och brorsan är en kopia av pappsen.



Västerås var varmt och vi hade oflyt med vårt hotellrum som låg mot gatan. Det var hålligång på alla uteställen till halvfem, båda nätterna, så var var ganska möra av sömnbrist. En sak var ganska komisk. Jag har inte bott i Västerås sedan 1992 och känner nästan aldrig igen någon på stan förutom den här gången. När vi på lördagen gjorde en snabb repa på stan sprang vi på mamman till en svensk tjej jag känner här i Sydney! Mamman har jag träffat flera gånger här nere då hon var på besök i 6 månader. Vad var oddset för det!!??

Dagarna tillbringade vi hos mamma och pappa och vi träffade mina två bröder, varav den ena med familj. Det var roligt att träffa hela gänget igen och jag satt vid middagsbordet och njöt av min bullriga familj när diskussionerna böljade fram och tillbaka.

På söndagen var det dags att fortsätta turnén. Vi styrde kosan mot Varberg men gjorde ett stopp i Göteborgstrakten och hälsade på våra Sydneykompisar L och L som också är hemma på besök. Killarna satte igång att leka på en gång och verkade inte minsta förvirrade att de var i "fel" miljö. Vi fick lunch och fika och det var roligt att träffas igen.



Jag har verkligen saknat L som åkte till Sverige i mitten av juni och som kommer tillbaka till Sydney i september.



Framåt kvällen anlände vi i Varberg hos T, L, E och A. det var fantastiskt roligt att ses igen. De var och hälsade på oss i Sydney under jul och nyår och vi hade så himla kul! Efter en god middag packade vi ner kaffet i picknick-korgen och gick ner till stranden. Det blev ett kvällsdopp och sedan fikade vi och tittade på solnedgången.


J och L var glada att få ses igen. L och T är kompisar från högskoletiden och vi försöker ses minst två gånger per år. L var tärna på vårt bröllop och vi har känt varandra i 15 år och jag är så glad att hon är min vän.



E i makens keps. I´m bad to the bone!



Solnedgång i Varberg.



På måndagen hade vi fortsatt fint väder så det blev en stranddag på Getterön utanför Varberg. Efter att vi hade badat och ätit lunch gick vi bort till klipporna för att ägna oss åt favvonöjet: fiska krabbor! Man tar en bit snöre och knyter fast en klädnypa. Sedan letar man rätt på några musslor som man krossar skalet på, tar innanmätet och nyper fast i klädnypan. Sedan sänker man ner nypan mellan stenarna och drar upp krabborna som man sedan stoppar i en hink.


E letar ett bra ställe att fiska krabbor på.



När man har fiskat färdigt häller man tillbaka krabborna i havet och ingen (förutom musslorna då) har kommit till skada. Detta är ett nöje både för vuxna och barn. Vi fiskade säkert i över en timme!

J beundrar fångsten.



På tisdagsmorgonen ringde klockan tidigt och vi gjorde oss i ordning för att ta färjan över till Grenå i Danmark. Resan tar 4 timmar och med frukost och ett trevligt barnrum går resan ganska snabbt. Precis när jag skulle sätta gaffeln i frukosten ropade de i högtalarna efter sjukvårdspersonal. Jag gick bort till receptionen och anmälde mig och fick, tillsammans med en annan sjuksköterska, hjälpa en kvinna som hade skurit upp foten på en glasbit. Vi plåstrade om henne och konstaterade att vi jobbade på samma sjukhus i Stockholm. Världen är ganska liten!
Varbergs kallbadhus fotograferat från färjan.



Varbergs fästning.



Vi kom fram till Legoland på tisdag eftermiddag och spenderade tre väldigt varma timmar (det hade varit runt 32 grader mitt på dagen) inne på området. Jag tyckte det var urfränt och se alla hus och miljöer byggda i Lego. Barnen var eld och lågor och älskade stället.

Vi bodde på Hotell Legoland och var nöjda. Tyvärr hade vi otur med en fruktansvärt otrevlig servitris när vi skulle äta middag på hotellets restaurang. Hon tyckte vi var asjobbiga som bad om pommes till barnens kyckling istället för potatis. Det var ju inte precis så att hon skulle behöva uppfinna pommesen då det fanns mängder av den på buffen. Problemet låg nog mer i att vi var svenskar och därmed diskvalificerade från början. Synd, på en annars väldigt trevlig upplevelse.

Onsdagen var tack och lov lite svalare och vi stannade till eftermiddagen innan vi lämnade Legoland för den här gången. Det kommer definitivt bli fler besök. Trots griniga servitriser.



Det går förvånansvärt fort att ta sig från Legoland till Köpenhamnstrakten. Det tog runt 2 1/2 timme och vi passerade både Lilla- och Stora Bält. Vi stannade en natt i Köge som ligger några mil söder om Köpenhamn. På torsdagen åkte vi över Öresundsbron och vidare upp till Ljungbyhedstrakten för att cykla dressin.

Jag var positivt överraskad över hur kul det var! Man kunde åka en vuxen och ett barn på varje dressin och ungarna tyckte det var hur roligt som helst! Vi cyklade totalt 12 km och hann med en picknic och ett glasstopp. Det här är definitivt något som vi kommer att göra om!



Efter dressincyklingen tog vi adjö av våra vänner från Varberg och körde sedan söderut till Lund där min bror bor. Jag har aldrig varit i Lund tidigare och blev lite förälskad i stan som är jättecharmig och har bevarat sin gamla bebyggelse. Vi hann inte se så mycket och jag vill gärna åka tillbaka.
Min bror bor ett stenkast från centrum i ett ombyggt gammalt slakteri. Huset är charmigt med vinklar och vrår och har en stor, härlig trädgård som är gemensam med fem andra hus. Det var jättekul att träffa honom igen och vi fick god mat och satt uppe sent och snackade innan vi ramlade i säng. Förhoppningsvis kan vi lura ner honom till Sydney när han ska till Singapore på tjänsteresa. Han är ju ändå lite drygt halvvägs! :-)
Middagen åt vi bersån.

Fortsättning följer.... Vilken dag som helst!

Pinsamheter

Jag har liksom Fru Kaos en tamponghistoria.
Men jag vet inte om jag ska berätta om den.
Ska jag eller ska jag inte?

Underbara barn

Vi har litet gemensamt gym i huset med ett par trappmaskiner och några löpband som maken försöker nöta på ett par gånger i veckan. Killarna tycker det är väldigt roligt att gå på bandet och "träna" lite.

Idag på eftermiddagen gick maken och barnen ner en liten stund och tränade lite. J gick en stund på bandet och när han klivit av ställde han sig med armarna upp som starke Adolf och sade med stolt stämma:

Pappa, nu är jag en stor stark!

fredag 22 augusti 2008

Så var det dags för nummer två...

Det är bara tråkinlägg på den här bloggen numera...
J är nu feber-och smärtfri från sin öroninflammation. Idag på eftermiddagen var det dags för E att bli febrig och hängig.

Det blev ett nytt besök hos doktorn och nu kan vi konstatera en fjärde öroninflammation även hos E. Det känns som det inte är någon ände på eländet och jag börjar nästan bli lite orolig för vad det kommer innebära på längre sikt. Förhoppningsvis försvinner det med våren och sommaren som är på intågande. Annars blir det rör i öronen....

Knock on wood!

torsdag 21 augusti 2008

Skrämselhicka

Fy vad rädd jag blev i morse när jag läste på Sydney Morning Heralds websida om planet som störtat. Rubriken löd: Spansk flygkrasch, 153 omkomna.
Makens föräldrar åkte till Spanien igår och innan jag insåg att det var i Madrid och inte Malaga som kraschen hade varit, så hann jag tänka många tankar.

Jag har pratat med svärfar och det kändes skönt att höra att de kommit fram ordentligt även om förnuftet sade att de inte ens hade varit i närheten Madrid.

onsdag 20 augusti 2008

För tre år sedan

Idag är det tre år sedan min äldste bror dog. Han fick en hjärtinfarkt och föll av sin cykel, inte långt ifrån mina föräldrars bostad.

Jag har fortfarande inte helt försonats med hans död. Inte heller hur hans liv blev de sista åren. Hans sista tio år präglades av ångest och depression och det är något som inte bara påverkar den enskilde utan även familjen omkring. De sista tre åren var.... kaotiska, minst sagt.

När han dog var det många känslor som skulle ut; sorg, ilska, lättnad, skuld, sorg, sorg, sorg.....
Tre år senare har alla dessa känslor fått lite rundare kanter men finns fortfarande där.

Hur fort blir lönnarna gula
Som lyser vår vandring i parken
Att dö är att resa en smula
Från grenen till fasta marken

Stig Dagerman

tisdag 19 augusti 2008

Fast fira får vi göra till helgen...

Idag fick vi nämligen gå till doktorn igen med J som hade hög feber och frossade. Där konstaterades den fjärde öroninflammationen sedan i juni, stackars kille.

Vårt bröllopsdagsfirande blev inte genomförbart utan vi får ta det till helgen. Men det går bra det med, huvudsaken att J blir bra i öronen.

Så på´t igen, bara. Nya friska tag med antibiotikan!

Bröllopsdag

För åtta år sedan gifte vi oss en varm och vacker dag med familj och vänner som vittnen. Hela den dagen blev otroligt lyckad med bröllopsmiddagen och festen efteråt. Sedan åkte vi till Irland på bröllopsresa och hade en fantastisk vecka på den gröna ön.

Jag är tillsammans med min själsfrände och förundras ofta över vilken tur jag har haft.
Grattis på bröllopsdagen, Älskling!


måndag 18 augusti 2008

Tugga maten ordentligt!

I lördags höll E på att skrämma livet ur oss. Han satt vid köksbordet och åt nudlar när han helt plötsligt satte i halsen. det var så pass att han inte ens kunde dra ner luft för att hosta upp. Han blev knallröd på några få sekunder.

När det hände hann jag inte ens bli rädd. Jag lyfte upp honom och lade honom på mage i mitt knä och slog ordentligt mellan skulderbladen ett par gånger. Maken flög upp och lyckades peta ut en del ur munnen på honom (fast man ska vara jäkligt försiktig så man inte petar ner det ännu längre). Efteråt satt vi bara och kramades.

Idag var vi ute och åt lunch i en foodcourt. Killarna fick spagetti med köttfärssås och vi satt och åt i lugn och ro. Tror ni inte att han satte i halsen igen! Jag hade tappat en servett på golvet som jag böjde mig efter och när jag satte mig upp igen var han lila i ansiktet. Jag kom upp på fötter och fick upp honom och gjorde samma manöver och ut flög en redig tugga som hamnade på stolen.

När jag tittade upp hade det rusat till fyra personer som sett vad som hade hänt. Det var med skakiga knän som jag satte mig ner igen. Vi kom sedan överens, E och jag, att det är mycket viktigt att man tuggar sin mat ordentligt. Sådana här föreställningar är nämligen inte bra för mammas nerver.

lördag 16 augusti 2008

Ojsan!

Man vet att det inte är ett gott tecken när sonen säger lite förskräckt i köket:

Ojsan, måste torka lite här!

Istället för att ägna lördagskvällen åt en bra film blev det andra aktiviteter:
  • Tömma varje kökslåda på dess innehåll.
  • Torka ur varje låda.
  • Diska alla bestick och köksverktyg.
  • Kasta eller torka av alla förpackningar med aluminiumfolie, Ziplock-påsar, osv..
  • Svabba köksgolvet.

Tänk vad ett utspillt glas mjölk kan ställa till med...

torsdag 14 augusti 2008

Man får vad man förtjänar, antar jag....

Efter besöket på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, under semestern, är J helt galen i Pippi Långstrump, eller Långstrunt som han säger.
Jag köpte en skiva med olika sånger av Astrids karaktärer men det är bara Pippisången som duger.

Idag inhandlades en liten CD-spelare som de ska på sitt rum och skivan åkte på snabbare än en oljad blixt. Nu har Pippi Långstrumpsången gått på repeat i tre timmar. Den kommer gå på repeat i mitt huvud i natt när jag ska försöka sova bort min jetlag.

Fast jag får nog bara vad jag förtjänar. Min bror pratar fortfarande om när jag spelade You´re in the army now och I love rock´n roll på min kassetbandspelare i bilen på väg från Hanöbukten i Skåne hem till Västerås.
Nonstop.

What goes around, comes around.

onsdag 13 augusti 2008

Det finns en baksida...

Det finns en baksida med att flyga till andra sidan jordklotet.
Den stavas Jetlag.
Sedan vi kom tillbaka har barnen somnat ganska snällt vid 21-tiden för att vakna runt kl 02 på natten. Sedan ligger de och snurrar och tjattrar till ca kl 06 då vi somnar om och sover till ca 12.
Frukosten är avklarad vid 13.30 och sedan fixar vi i ordning oss och vid 15-tiden börjar dagen.

Tidigare när vi har åkt till Sydney har vi legat sömnlösa från tvåtiden och gått upp vid sju för att försöka klara oss genom dagen som tvättäkta zoombies. Detta har ju självklart misslyckats och vi har somnat på eftermiddagen för att bli väckta när maken kommer hem vid sjutiden. Med den nya varianten är vi åtminstone som folk när vi väl är vakna.

Fast jag tycker det borde vända nu. Det är ju mindre kul att sova bort hela dagen.
Det är inte lika svårt att ställa om när vi åker västerut. Det tar några dagar med tidiga morgnar, sedan är vi i fas igen, men österut är en helt annan femma.

Det finns faktiskt en fördel med jetlag. Jag äter frukost och middag, det hinns liksom inte med någon lunch.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Man får försöka se positivt på saken.

tisdag 12 augusti 2008

Nya hemmet!

Eftersom jag inte kan motstå Saltis begäran om vad vi tyckte om vårt nya hus så kommer här en rapport!

Vi fick tillträde den 1/8 men eftersom vi befann oss i Vimmerby så fick vi hjälp av makens föräldrar igen med kvarvarande formaliteter. Vi svängde förbi på måndagskvällen i ösregnet för att få oss en snabbtitt.

Makens första intryck var nog att det var lite mörkt, men han reviderade den uppfattningen när vi såg huset ett par dagar senare då det inte var kväll och ösregn. Jag gillar huset och tror att vi kommer trivas jättebra! Det var lite mer slitet än vad jag hade förväntat mig, framför allt väggarna, men det spelar egentligen ingen roll eftersom vi ändå har tänkt att måla eller tapetsera om.

Vad jag blev besviken på var badrummen. Det på nedre botten behöver nog göras om så småningom och kanske även badrummet en trappa upp. Köket är enkelt men bra, jag gillar det. Sovrummen är ganska små, men det visste vi också om.

Rummet högst upp är toppen. Vi har en del funderingar på hur vi ska möblera men det löser sig så småningom. Jag är helt övertygad om att det kommer bli jättefint när vi gjort om väggarna och på sikt, badrummen. Trädgården är jättefin och full med buskar och ett kryddland. Läget är toppen med gångavstånd till massor av vänner som bor i samma område.

Just nu roar jag mig med att i tanken måla och tapetsera om samt funderar på hur badrummen ska fixas i ordning. Jag tror det är bra att bo in sig lite innan vi river ut badrummen. Vi kommer ha en sex veckor på oss att fixa i ordning de andra rummen medan vårt bohag skeppas över hav och land.

Jag tror det kommer bli toppen!!!


Bästisen A, med sin yngsta tjej framför vårt blivande hem.

Sverigesemester, del 1!

Vi var ganska nervösa på lördagen innan vi faktiskt kom iväg mot Bangkok. Dels var det förvirrande uppgifter om avgångstiden för anslutningsflyget mot Arlanda, dels pågick det en pilgrimsvandring genom Sydney och ett antal vägar mot flygplatsen var avstängda. Det tog en stund att ta sig ut men vi hann med flyget med god marginal. Resan gick riktigt bra och vi fick åka business class från Bangkok, vilket inte gör ont direkt ;-). Jag måste erkänna att det rann en del lyckotårar när vi flög in över den svenska skärgården och fastlandet. Det var lite känslosamt att se alla röda stugor och småsjöarna.

Makens föräldrar mötte upp med hyrbilen och vi åkte ut till landet som ligger söder om Trosa. Det var fantastiskt skönt att komma ut dit och det enda man hör är fåglarna, lövsus och enstaka båtar som knattrar förbi i viken. Hela själen slappnar av och bara njuter!
Svärmor, som är synnerligen begåvad på matlagning, bjöd på en fantastisk snabbgravad lax med tillbehör och det var otroligt gott!
Maken och svärfar skötte grillningen.



På måndagen hann vi med lite ärenden i Skärholmen innan vi åkte förbi bästisen och hennes familj för lunch. Där blev det återigen ett stort kramkalas och tårarna rann igen.
På tisdagen kom det besök från Jämtland. Makens moster, morbror samt kusinen med sin lilla familj kom för att fira svärfar som fyllde år på onsdagen. Det var superroligt att träffa dem igen, vi har inte setts på 1 1/2 år och hela det gänget är fantastiska!
Makens moster skrattar åt E som hjälper svärfar med dragspelet. Det ger en annan dimension till snapsvisorna med lite drag(spels)hjälp ;-)!


Efter lunchen fick ongarna Piggelin, jag smakade på en också.


Makens kusins sambo, Maria, och J fann varandra ganska snabbt. Deras lilla dotter är drygt ett år och fick heta bebisen av killarna. Maria fick därmed finna sig i att heta Bebismamman. Hon hade rätt roligt åt det.


Ongarna lyckades tjata till sig en båttur med stora båten. J var riktigt duktig på att styra men var svår på gasen.

E fick agera kuttersmycke.


Utsikt från bryggan in mot viken. Jag äääälskar detta ställe!

måndag 11 augusti 2008

Nu är vi hemma igen!

Igår landade vi på Sydneys flygplats efter att ha varit på väg i 24 timmar. Resan gick bra om man bortser ifrån att E kräktes tre gånger precis vid en rulltrappa på Bangkoks flygplats.

Vi har haft en makalös, fantastisk, underbar, otroligt fin semester! Det var så fantastiskt roligt att få träffa alla igen. Som vi har längtat. Vi har hunnit med massor i ett, ibland, rasande tempo. Jag ska skriva mer om det och lägga upp fler bilder efterhand men just nu får denna på mina grabbar duga så länge. Jag har en jetlag att vårda!

Men det är gött att vara tillbaka framför sin dator och jag har ett nöjsamt arbete att uppdatera mig på alla bloggar igen. På återseende snart!