lördag 13 september 2008

Robbed of my living and dying

Jag läste precis en artikel i Sydney Morning Herald om Angelique Flowers.
Hon blev bara 31 år gammal och avled i augusti. Hon hade levt med Crohns sjukdom sedan 15 års ålder och fick i maj veta att hon även drabbats av coloncancer. Hon gavs några månader att leva.

Hennes stora rädsla var att dö en långsam, smärtsam död orsakad av total blockering av tarmen. Allt hon önskade var att få avsluta sitt liv genom eutanasi (dödshjälp), omgiven av sina nära och kära. Nu blev det inte så eftersom dödshjälp är olagligt i Australien. Hon dog istället precis så som hade fruktat, i svåra smärtor, kräkandes sin egen avföring.

Det här berörde mig väldigt djupt. Jag inser att eutanasi är en jättesvår fråga men kan ändå säga att jag önskar att hon hade fått avsluta sitt liv som hon hade velat. Hon konstaterade att vi inte låter exempelvis hundar lida och dö så här och att hennes liv var mindre värt.

Jag tänker på Godivas älskade Sappi som fick somna in på ett sätt som man önskar var allas rättighet, hund som människa.

15 kommentarer:

Lullun sa...

Usch ja, sådana här historier sätter verkligen saker i perspektiv. Dödshjälp eller inte är verkligen en jättesvår fråga, men visst hade det många gånger varit mer humant om kunde vara lite mer flexibel vad dessa saker angår.

KARLAVAGNEN sa...

Amen. I Nederländerna är det tillåtet.

Saltistjejen sa...

Ja det är verkligen svårt det här med dödshjälp. JAg förstår att det är något man måste vara väldigt försiktig med eftersom risken finns att det skulle utnyttjas på felaktivgt vis, vilket skullle vara katastrofalt. MEN jag tycker att det är hemskt att personer som lider av hemska dödliga sjukdomar där de vet att de kommer att lida innan och när de dör, inte ska kunna få välja ett värdigt och mer humant sätt att dö på.
Jag läste om en kille i Sverige som valt att åka till Holland (tror det var där) för att få dödshjälp på en speciell klinik. Det var en ohyggligt sorglig artikel men samtidigt så kändes det så fint och värdigt på något vis. Att han slapp lida länge när han endast önskade att få lämna detta livet med värdighet och tillsammans med personer som stod honom nära.
Men visst, det är en svår fråga.
Kram!

SweFlo sa...

Vad läskigt att läsa detta! Jag fick ulcerös colit då jag var 11 år (ungefär samma som Chrons) och som tur var opererade jag bort tjocktarmen eftersom inga mediciner funkade längre för 1 år sedan. Det var en tankeställare att höra att jag hade cancer i tjocktarmen, fast jag hade undersökt den så gott som var 6:e månad på slutet. De hade missat det. Det där med blockering vet jag alltför väl hur det är, eftersom jag precis under augusti gick igenom samma sak och fick operera tunntarmen för en 95 % blockering. Jag kräktes avföring, vilket jag INTE rekommenderar, jag visste inte ens att det var möjligt att man kunde göra det. Vilken tur jag har som upptäckte cancern innan den hade spridit sig. Jag skulle inte kunna tänka mig att behöva dö, en lidande död dessutom. Eftersom jag har varit med om allt detta och dessutom hade en mor som tynade bort i smärtsam cancer kan jag dock med säkerhet säga att jag INTE skulle välja dödshjälp. Hur eländigt det en var skulle jag inte vilja missa en minsta minut med min dotter...

Sus sa...

Som jag grät då jag läste Godivas inlägg om Sappi.
Men heder åt alla som tänker på djurens bästa.

aussiekicki sa...

Lullun: Jag håller med dig, det är verkligen ingen lätt fråga.

Karlavagnen: Olika former av eutanasi är tillåtet i Holland, Schweiz, Belgien, Luxemburg, Oregon i USA, Andalusien i Spanien och Thailand. Man skiljer tydligen på passiv eutanasi och aggressiv eutanasi. Passiv eutanasi innebär avbrytande av livsuppehållande behandling ex dialys eller att man avhåller sig från att ge mediciner som antibiotika osv. Det förekommer på många sjukhus bla i Sverige. Aggessiv eutanasi innebär att man aktivt ger ex en dödlig substans för att avsluta liv.

Saltis: Jag tycker också att det är jättesvårt och inte alls något självklart. Som du säger, det skulle ju kunna utnyttjas felaktigt och det skulle ju vara fruktansvärt. Men som i det här fallet där hon är vid sina sinnes fulla bruk och allt hopp är ute (hon hade metastaser på flera ställen) så känns det ju självklart på något vis att hon ska kunna få bestämma detta själv. Att få avsluta i lugn och ro tillsammans med sina anhöriga. Men det är ju ingen lätt fråga. Alls.

Sweflo: Tack för din kommentar! Jag förstår verkligen att det måste kännas otroligt obehagligt att läsa om det här! Du om någon förstår vad allt det här innebär. Jag visste inte att de hade upptäckt cancer i din tjocktarm. Vilken tur att du tog beslutet om operation! Jag har ju läst hos dig om allt du har gått igenom och jag tycker du är modig.

Jag förstår också hur du tänker med din dotter, att du inte vill missa en enda minut med henne. Jag vet inte själv hur jag skulle resonera om jag blev allvarligt sjuk och stod inför samma sak. I mitt jobb som sjuksköterska har jag tagit hand om och varit med många som har dött. En del dödsfall har varit fridfulla och döden har kommit som en vän. Andra har dött i ångest och smärta vilket är hjärtskärande. Jag kan ärligt säga att jag inte är rädd för att dö men kanske för döendet. Att dö i förtid från mina barn är inget jag ens vill tänka på, det gör för ont. Jag önskar dock att om jag skulle stå inför samma sak som Angelique så skulle jag vilja ha valmöjligheten att avsluta mitt liv som jag önskar. Kram!

Sus: Ja jag grät floder jag med och jag tycker att Sappi fick ett fantastiskt avslut!

Kram allihopa!!!

Marianne sa...

Fasansfullt. Visst är det en svår fråga och det finns verkligen inte ett svar som är rätt. Men när det har gått för långt, när plågorna blir för stora, tycker man kanske att en person som verkligen är klar i huvudet borde kunna få välja själv. Mycket, mycket svår fråga.

Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Korrekt. I Nederländerna är aggressiv eutanasi tillåten. Jag kan tänka mig att båda varianter tillämpas allt enligt önskningar.

aussiekicki sa...

Marianne: Ja det är verkligen ingen lätt fråga. Jag har funderat en del på det här sedan jag läste artikeln om Angelique. Det finns två sidaor av allt.

Karlavagnen: Vet du vilka fler länder som tillåter aggressiv eutanasi? Jag funderar på Schweiz men blir osäker. Jag blev förvånad när jag såg att Andalusien tillät eutanasi, då de flesta är katoliker, men de kanske tillämpar passiv eutanasi.
Vad jag förstår tillåter inte islamsk, katolsk eller judisk tro aggressiv eutanasi. Jag har träffat på ex några judiska patienter som inte kunde avbryta sin dialysbehandling pga av sin tro. Vet du mer om detta?

Petchie75 sa...

Jag tror att Schweiz tillåter aggressiv eutanasi, tror att döende personer åker till Schweiz precis som andra väljer att åka till Nederländerna. Jättesvår fråga, jag vet inte hur jag själv skulle välja men kanske det ändå skulle kännas skönt att veta att finns möjligheten att välja var och när.
Min farmor dog i ALS när jag var 14 år gammal, tyvärr var det väldigt mycket hysch-hysch och jag vet faktiskt inte hur mycket hon led på slutet men jag har läst Ulla-Carins bok och undrar om det var likadant för min farmor som planerade sin begravning innan hon dog...

aussiekicki sa...

Petra: Ja jag tror också att Schweiz och Nederländerna gör det.
Jag vet inte heller hur jag skulle välja. Jag tror att det är så med de flesta svåra beslut som man kan ställas inför. Som du säger, det skulle antagligen kännas skönt att veta att man har valmöjligheten.
ALS är en hemsk sjukdom. Jag har läst Ulla-Carins bok och den gjorde stort intryck på mig. Tårarna rann konstant. Tråkigt med din farmor.
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Skrev en kommentar här igår men just när jag var klar stängde webbläsaren ner sig själv! Arrghh!

Vad jag skrev var att jag har varit väldigt kluven i den här frågan. Varit ganska emot dödshjälp men sedan när man läser ditt inlägg så börjar man ju tänka lite...Men sedan läser jag Sweflos kommentar och tänker om igen...

Jag tror dock att jag tvekar framför allt pga det som Saltis nämner.

Jag blev lite irriterad över den där dokumentären om han som åkte till Schweiz för att få hjälp att dö. I alla fall den som handlade om en man som kört 200 km/h med en sportbil, kraschat och blivit totalförlamad. De ville framställa det som att det var så synd om honom som inte fick dö men han hade ju själv satt sig i den situation. Visst man kan göra misstag men jag hade ändå så svårt att förstå det. Om någon ska få dödshjälp är det i så fall den tjejen du skrev om.

aussiekicki sa...

Anna: Ja jag är också ganska kluven. En del av mig säger att det är klart att man ska få bestämma om man vill ha dödshjälp. En annan del inser hur komplicerat det måste vara.
Hur bestämmer man vilka som ska få rätt till dödshjälp? Ryggmärgsskadade? Cancersjuka som inte har en chans till överlevnad? Deprimerade? Och ska anhöriga få vara med och ta ett beslut om dödshjälp? Hur svårt som helst! Men jag känner som du, att den här tjejen som jag skrev om borde ha fått dödhjälp. Hon hade 0% chans till överlevnad och visste hur slutet antagligen skulle bli.

Alla: Tack för alla era kommentarer!

Godiva sa...

Oj, mitt långa inlägg från igår natt verkar ha gått omvärlden miste, kanske lika bra det.

En väldigt svår fråga!

Tack för rara ord!

aussiekicki sa...

Synd det hade varit intressant att läsa det.
Vassego, tack för ett fint inlägg!