måndag 30 juni 2008

Hawkesbury river

Igår fyllde maken 36 år och ville gärna fira födelsedagen med en utflykt. Vi har länge tänkt att åka upp til Hawkesbury river som ligger några mil norr om Sydney, så det fick bli dagens utflykt. Första stoppet blev Kurrajong, en liten by på gränsen till Blue Mountains, där vi åt lunch och beundrade denna otroligt pimpade 4WD.

Det är gott om 4WDs i Australien och oftast är de utrustade för att kunna köra i vildmarken låååångt ifrån civilisationen och är oftast grymmeskitiga. Den här var dock välputsad och hade tom en text på motohuven som lydde She´s my ute. Jag tror bilen var hans flickvän...


Sedan for vi vidare mot Wisemans ferry som är en liten by vid floden. Vi hamnade på grusvägar, smala som attan och till makens stora lycka fick vi nytta av vår fyrhjulsdrivna stridsvagn när vi skulle korsa en del av vägen som var översvämmad. Jag hade antagligen kunna gå torrskodd över med mina sneakers då det inte var särskilt djupt, men maken var till sig av lycka.


Utkiksplatsen innan Wisemans ferry. E och maken poserar.



Otroligt vackert. Vi ska tillbaka och övernatta senare i vår.



Efter att ha åkt över med färjan vände vi österut och åkte längs floden mot havet. Det är fantastiskt vackert hela vägen. Det är väldigt populärt att åka vattenskidor här och man kan även hyra husbåtar och puttra fram i lugn och ro.




lördag 28 juni 2008

Igår, fredag

Vin.
Kvinnor.
Sång.

Vin, närmare 4 1/2 flaska bubbel och vitt.
Kvinnor, jag och två kompisar.
Sång, Singstar åkte fram och jäklar vad roligt vi hade!

Idag, lördag... Mindre kul. 4 1/2 flaskor vin sätter sina spår men man blir ju så törstig av att sjunga och äta hembakad pizza.
Det blir inget vin idag.

Alls.

Trevlig helg!

torsdag 26 juni 2008

Spisen

Igår hade vi en kille från Smeg här som fixade med spisen. Han bara skakade på huvudet när han såg vad hustomte 1 hade lyckats med. Han fick dock banka och skruva i en dryg timme innan den fungerade igen.

Skönt! Nu slipper man oroa sig för att den ska explodera närsomhelst.

In the air tonight

Ni har säkert sett den här reklamen redan, men jag gillar den som ett gammalt Phil Collins fan.

onsdag 25 juni 2008

Opaler!

Igår tog jag tåget in till stan på jakt efter födelsedagspresent till maken, som fyller år i helgen, och några andra ärenden. Vi vill ha något aboriginskt konstverk med oss hem när vi ska flytta samt ett opalsmycke, eftersom opaler är Australiens nationalsten och landet producerar mer 95% av världens opaler. Den är dessutom min månadssten så jag vill gärna ha en.

Opal kommer från grekiskans Opallios vilket betyder färgförändring, och enligt aboriginsk legend formades opalen när skaparen kom till jorden som en stor regnbågsfärgad orm. Överallt där ormen rörde jorden började stenar komma till liv och gnistra med regnbågens alla färger. Att bära opal tros hela känslomässiga bekymmer och reproduktionsorganen. Det skulle ha varit något för mig när vi höll på med alla fertilitetsbehandlingar! Bäraren av opal har dessutom lättare att finna sin äkta kärlek! Det ni!

Opalen formades för flera miljoner år sedan i klippskrevor, det är inte en kristall utan stelnad silicagel med mikroskopiska sfärer som vardera speglar specifika våglängder av ljus och därmed skapar ett ljusspel som är så speciellt med dessa stenar. Opalen delas upp i tre distinkta typer: vit, boulder och svart.

En svart opal är inte svart utan den får sitt namn efter moderstenen som den färgade silican hittas i. Vit opal är den vanligast förekommande och är en blekt färgad opal som finns i ljus kvarts modersten i South Australia. Den svarta opalen är mest ovanlig och hittas bara i Lightning Ridge i New South Wales. Den hittas i mörkt grå (svart) kvarts modersten. Den svarta opalen har ett spel på hela färgskalan och är fantastiskt vacker.

Boulderopalen är också ovanlig och hittas i brun järnrik modersten i Western Queensland. Den kan vara lika färgrik som den svarta opalen och har ofta en ovanlig form. Man värderar en opal efter dess vikt, skönhet, mängd fire eller brightness och hur klar den är är. En del opaler är mjölkiga i färgen.

Jag förälskade mig en en Boulderopal som gnistrade i grönt och blått. Efter att ha konsulterat med maken köpte jag den, ni ser den på bilden nedan. I vår (läs svensk höst) ska vi fatta in den i vitguld och göra ett halssmycke av den. Jag kommer lämna in den på samma butik där jag köpte den och så ska vi gemensamt designa hur infattningen ska se ut. Det känns jätteroligt eftersom jag aldrig har designat ett smycke själv tidigare. Visst är den fin!!


måndag 23 juni 2008

Midsommarhelgen

På midsommaraftons kväll kom maken hem ifrån Port Douglas, han var ganska efterlängtad, inte bara av sönerna. Kvällen blev väldigt stillsam med lite grillad fläskfile och lite vin. Vi var rätt möra hela bunten efter veckan som var.

Lördagen inleddes med en rejäl sovmorgon innan vi satte oss på bussen ner till Bronte beach. Killarna röjde loss på lekplatsen innan vi gick ner till stranden och njöt av vintersolen och havet. Det är fortfarande runt 19 grader i havet och många surfar fortfarande.

Vi promenerade längs havet mot Bondi beach och utsikten är lika hänförande som alltid. Jag tröttnar aldrig på den här promenaden! När vi kom fram till utkikspunkten innan Bondi fick vi se flera Humpback whales! De vandrar från polarvattnen till tropiska och subtropiska vatten för att leka och föda kalvar. Jag har aldrig sett en val tidigare och det var en mäktig upplevelse.

Vi åt en sen lunch på Bondi Icebergs bistro som är helt perfekt för en barnfamilj. Ett bra ställe med god mat men inte för fint så man sitter med hjärtat i halsgropen när barnen spiller köttfärssås. Utsikten är helt makalös.

Söndagen tillbringades i stan. E ville klättra i träd så vi gick till Botaniska trädgården via St Marys cathedral och New South Wales stadsbibliotek. Botaniska har en hel del klättervänliga träd så E fick sitt lystmäte. Sedan promenerade vi förbi Operahuset och Operabaren och lyssnade en stund på bandet som spelade jazz.

En ganska skön midsommarhelg utan en sillabit i sikte. Vi får fira ordentligt nästa år istället.


E sitter och filosoferar vid Bronte beach.

Surfare på Bronte beach.

I mitten av bilden ser man en val, om man tittar noga.


E på Bondi Icebergs, skaplig utsikt.


Fladdermössen i botaniska. Det hänger hundratals i träden.


Far och son vid klätterträdet.


Maken och kravallen kollar in utsikten i en av kikarna.

torsdag 19 juni 2008

Ungar och plåster

Vad är grejen med ungar och plåster?
Mina killar ääälskar plåster. Minsta lilla skråma så ska det på ett plåster.

J har varit på ett gräsligt gnälligt humör hela kvällen. När det äntligen var pyjamasdags så gav jag mig av någon outgrundlig anledning på hans mollusker som jag har spanat på ett tag. Han blev helt tyst och tittade fascinerat när jag skrapade bort sex stycken. Inte ett pip.

Eftersom de små rackarna blöder en del så åkte det på sex stycken prima plåster med Simpsonsmotiv. Ungen skiner upp som en sol och springer kvittrande ut till brorsan som ligger halvsovandes i sin säng och utbrister, mäkta stolt:

-Kolla E! Jag har fått plåster! Sex stycken plåster!

E, sätter sig halvsovandes upp och säger mycket imponerat:

-WOW!

Är alla ungar så här?

Hustomte AB

Idag har vi haft hantverkare hemma. Fläkten till varmluftsugnen gick sönder för ett tag sedan och då skulle de även passa på att fixa en av "plattorna" på gasspisen som aldrig fungerat.

Han började med spisen. Den skruvades isär för att byta ut en gnistpryttel som fjuttar på gasen. Det visade sig att han fått hem fel pryttel. Det visade sig även att spisen var mer komplicerad än vad han var van vid så han varken vågade eller kunde åtgärda felet.

No worries, vi tar hit Smeg (spistillverkaren) istället, sade hustomten och skruvade ihop spisen igen. När han sedan provade att sätta på den så fungerar ingen av gnistpryttlarna till någon av plattorna. Efter lite kliande i huvudet kom han fram till att det var bättre att vi tänder gasen med tändsticka istället tills Smeg kan komma hit och laga den.

Jag provade och det sade "VOFF" så brände jag av allt hår på armen.
Jag hatar gasspis!

Sedan vände han sin uppmärksamhet mot ugnen. Det tog inte så himla lång tid så hade han bytt ut fläkten som fungerade på en gång. Toppen! Det är bara det att han skruvade till ugnsluckan på något vänster så man får använda karatesparkar för att den skall stängas ordentligt vilket får till följd att jag nästan sliter ner den på fötterna när jag ska öppna den. Detta upptäckte jag självklart flera timmar efter att han hade gått.

Så dagens resultat blev:

En trasig ugn blev hel men med vissa lucksvårigheter.
En spis med fyra av fem fungerande plattor blev en tändbar spis endast med livet som insats.

Hoppas Smeg kan komma i morgon.

onsdag 18 juni 2008

Jag fattar inte...

Hur kan sådant här få hända?
Hur kan man misslyckas att se att barn far så illa att de dör?

I en förort till Brisbane har två barn, 18-månaders tvillingar, dött. De bodde tillsammans med mamma, pappa och fyra äldre syskon i en villa. Mamman och pappan bodde under samma tak men har inte delat sovrum sedan länge och han säger sig inte ha sett barnen sedan i julas (!).

Barnen hittades av sitt 11-åriga syskon som gick in i sovrummet då det börjat lukta illa. Barnen hade varit döda i en vecka. De vägde bara runt 4 kg när de dog. Mamman har varken givit dem mat eller bytt blöjor.

Hur kan det bli så här? Hur kan pappan se på när hans barn svälter ihjäl? Hur är mamman funtad?

Jag fattar inte.

Maharadja

Ena sonen har tagit sitt sjukdomstillstånd på fullaste allvar och har varit näst intill döden. I alla fall nu när han börjar bli bättre. Han ligger i soffan och suckar djupt och svårt och säger med svag röst: Jag är sååå huuuk (sjuk), mamma!

Sedan pekar han med hela handen och beordrar sin kuli (läs; mig) att hämta juice, riskakor, filt och att gosa. När jag ber honom att ta sin antibiotika surar han och säger att han faktiskt inte vill bli frisk.

Det är tydligen väldigt förmånligt att vara sjuk.

Jag har närt en Maharadja vid min barm.

Bättre och bättre dag för dag...

Idag är det bättre på sjukfronten. E är feberfri. J och jag har bara lite drygt 38 grader i temp och mår mycket bättre. Vi har varit ute en snabbis till affären och luftat oss lite.

Fy vilken pärs. Men nu ska det väl bli bättre!

Tack för alla krya på sig hälsningar!

tisdag 17 juni 2008

Livet leker

Influensa.
Fyrtiograders feber.
Öroninflammation.
Gräsänka.
Sjuk själv.
Sjuka barn.

Livet leker.

måndag 16 juni 2008

Boten Anna

Jamen, det glömde jag att berätta!
Förra veckan var jag inne och irrade runt på Target när jag plöstligt får höra en välbekant låt i högtalarna.
Det var Boten Anna!
Hur surrealistiskt var inte det!?
ABBA är ju stora här.
Men Boten Anna!
I Australien!?

En riktig skitmåndag

I morse vaknade jag med 39 graders feber. Båda barnen har feber och maken är hemma från jobbet. Jag börjar fundera på om vi har åkt på influensa, hela gänget. Stackars E har i sådant fall dubbelsidig öroninflammation och influensa. Barnen och jag har ätit antibiotika sedan i fredags och borde ju vara feberfria vid det här laget. Blä.

Inte blev man gladare av att läsa om att Esbjörn Svensson omkommit i en dykolycka i helgen. En av Sveriges skickligaste musiker är borta och jag tänker på hans familj och musikkollegor i
E S T.



E sover gott i soffan.




Esbjörn Svensson. Bilden har jag lånat från Aftonbladet.


fredag 13 juni 2008

Status Gossebo

Vi gick till doktorn idag.

Sjuke E: Dubbelsidig öroninflammation, röd hals- Penicillin.

Pigg J: Rejält röd i höger öra- Penicillin.

Moi: Knallröd i min onda hals. Feber- Penicillin.

Maken kom hem från jobbet med ont i kroppen, snorig, ont i halsen och feber på kvällen. Det blir nog ett besök hos doktorn för honom också i morgon.

Over and out.

onsdag 11 juni 2008

Kärlek är...

...när man lägger den sjuka sonens kalla litelite fuktiga (allt är rått och fuktigt just nu) pyjamas i vår säng och brassar på elfilten.
Då blir pyjamasen varm och go att sätta på sig för en gosse med över 40 graders feber.

Det är sjukt..

...i Gossebo.
Vi åkte ut till Seven Hills i västra Sydney, till ett lekslott med Wiggles tema, tillsammans med kompisarna L och L.
E har sovit i vår säng i natt och stökat som ett vildsvin på droger. Han klagade på växtvärk och fick smärtstillande. Han var pigg och glad när vi åkte på förmiddagen. Antagligen var det något annat.

När vi varit på stället i ca 1 1/2 timme kom han och var ledsen då han råkat få en smäll på näsan. Då var han ganska varm och efter 20 minuter hade han hög feber och var riktigt hängig. Det var bara att sätta sig i bilen och åka hem igen.

Väl hemma hade han 39,9 och nu på kvällen 40,5.
Lill-gubben, hoppas han mår bättre i morgon.

tisdag 10 juni 2008

Spiderscare!

Vi gick till lekparken på eftermiddagen. Efter kl 15 kommer det en hel del barn från skolan brevid och leker. Killarna är numera så pass komfortabla med engelskan så de vågar leka med engelsktalande barn och hittar gärna tillfälliga kompisar.

E hade hittat en kompis som var ett par år äldre. De sprang runt och lekte och försvann in ibland buskarna efter en stund. Jag och mamman satt och pratade men vi kände båda två att vi nog skulle kolla läget lite.

Jag är inte helt förtjust i att de leker ibland buskar och gräs eftersom det är rätt gott om spindlar och en och annan orm. Det finns en spindel, Sydney Funnel Web Spider, som håller till i trädgårdar och som är den giftigaste landspindeln som finns. Den kan bli upp till 5 cm lång med en kraftig kropp och den påminner lite om tarantellan. Den håller till under jord och man ska inte gräva i jorden med bara händerna då man kan störa dem i deras bon. När den jagar eller känner sig hotad ställer den sig upp på de bakre benen och håller upp frambenen som en boxare och visar sina huggisar.

När jag och den andra mamman kommer fram till barnen säger hennes son:
"Look, I´ve got a spider! A Funnel Web Spider!"
Och så håller han upp ett kastanjeliknande skal, från träden brevid. I skalet ligger något.

Hjärtat stannade i bröstet på mig.

Jag hann inte säga något innan den andra mamman säger med ganska skärrad röst:
"It´s only spider-eggs! It´s only spider-eggs!"

Jag lyfte undan E och och hör hur den andre pojken säger till sin mamma att han såg en svart spindel. Huruvida det var en Funnel Web Spider eller inte, det vet jag inte, men jag var ganska knäsvag när vi gick därifrån. En sak är klar; de hade grävt upp ett spindelbo med en massa spindelägg i och vi ska nog vara väldigt glada att mamman inte var hemma!



Sydney Funnel Web Spider

måndag 9 juni 2008

Hur man inte fiskar....

I lördags vaknade vi upp, lite lätt chockade, av att det faktiskt var sol! Vi bestämde oss att åka ut till Botany Bay för att fiska lite. Eftersom maken var ute med jobbet och drack middag på fredagskvällen och tackade av en arbetskamrat, så fick jag köra. Vi åkte ut till La Perouse där det blåste rätt friskt. Vi övergav Congwong beach rätt snabbt eftersom vinden stod på rakt in och det var kallt, brrrr!

Vi knatade ner på motsatt sida och killarna undersökte några båtar som låg uppdragna på stranden och jag fotade förstås! Vi började sedan gå mot en pir, eller vad man ska kalla den, av en massa klippblock för att fiska. Då jag skulle ta lite fler bilder med stora kameran visade det sig att batteriet tagit slut.

No worries! sa jag till maken, jag tog med mig lilla kameran också, och hivade upp den. Det var bara det att jag inte hade stoppat i batteriet i den som jag hade satt på laddning igår kväll. Hepp, ingen kamera som skulle fota alla fantastiska firrar vi skulle fånga.

Vi tog oss upp på piren för att fiska. Maken hade tagit med sig bröd att agna kroken med och E lyste genast upp och hade siktet inne på mellanmål. Han brukar nämligen mest förse sig själv när vi matar fåglar, så han ställde in sig på ett skrovmål.

Det var halvt livsfarligt att balansera på dessa stenar och jag väl inte helt nöjd med att stå där med barnen. Hur som helst så skulle jag sträcka mig fram och ge maken påsen med bröd och jag vet inte riktigt vad som hände, men den ramlade ner mellan stenarna, utom räckhåll.

Då kom vi på den briljanta iden att fiska upp brödpåsen med fiskespöt! Sagt och gjort! Maken började meta och lyckades trassla in kroken i något så den fastnade och linan gick av. Så där stod vi och hade inte kastat ett enda kast, utan agn och utan fler krokar.

Ett rätt snopet slut på vår fisketur. Men ändå rätt typiskt oss. Vi deppade inte länge utan gick tillbaka och åt lite lunch på restaurangen som ligger på stranden.

E mumsar glass.


J provade att hålla fiskespöt innan vi lyckades sjabbla bort både agn och krok.


fredag 6 juni 2008

torsdag 5 juni 2008

PMS

Nu är man och river i skåpet efter barnens lördagsgodis.

Igen.

Torsdag i Sydney

Idag har regnet öst ner och det är om möjligt ännu kallare inomhus. Jag går runt med långärmad tröja, hoodie, långbyxor och strumpor och fryser. J springer runt i t-shirt och kallingar. Jag fattar inte att han inte får köldskador!

Jag har lyckats med det omöjliga att fjutta eld på grytans handtag. Vi har gasspis och det blir vansinnigt varmt över lågan. Det luktade inte Tutti-Frutti, kan jag meddela.


Barnen och jag hämtade ut stridsvagnen , som varit på service, från Toyotacenter på eftermiddagen. Jag fick sitta ner med en skotte som gick igenom serviceprotokollet med mig. Vilket skämt! Jag hade nog inte fattat mycket på svenska och på engelska med skotsk brytning var det stört omöjligt!
"Wiiiii haaaavve caaarrrrrid ooooooooout serrrrvice ass perrrr handboooooouk"
Ooookej, bara att nicka och humma lite och försöka att inte känna sig alltför blond...
Hemtrippen gick bra trots rusningstrafik. På sen eftermiddagen höll regnet upp en stund och himlen lyste i violett.


onsdag 4 juni 2008

Vintern är här

Med juni kom vintern till Sydney.
Och regnet.
Och blåsten.

Det är kanske fånigt att kalla detta vinter, egentligen, med tanke på att dagstemperaturen oftast ligger kring 10-15 grader. Det man lider av är att det blir så kallt inne. Här har man ingen isolering. Man har englasfönster och springor under dörrarna på några centimeter.

Förra vintern hade vi 14 grader i sovrummet. Jäklar vad vi frös. Det tog två timmar att somna eftersom tempurmadrassen höll samma temperatur. Vi fick lov att skaffa elfilt. Nu griljerar man rumpan varje kväll innan man somnar.

Nu har vi ändå ca 18 grader inomhus men vinden viner kring fotknölarna och jag funderar allvarligt att skaffa fingervantar så jag kan skriva på datorn.
Jag har nog aldrig tidigare frusit så mycket som jag gjort här i Sydney.

Nä, nu är det dags att sätta på griljeringen så man kan sova.
Natti.

Det regnar i Sydney

tisdag 3 juni 2008

Amen, va fan!

Maken ska på konferens i North Queensland.
Kontoren från Sydney, Melbourne och Singapore ska hit.
Maken ska på ett seminarium i konflikthantering och förhandlingsmetodik i tre timmar sedan ska han snorkla och dricka drinkar resten av tiden.

Till detta har företaget avsatt tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Fyra dagar.

Jag, avundsjuk?

Nä, hur kan ni tro det??


Port Douglas, North Queensland, Australia.

Hur man piggar upp en tisdagskväll!

Jag satt och bläddrade bland mina favoritbloggar och började läsa Annas Kaos från början. Nu sitter jag här med träningsvärk i magmusklerna och mascaran rinnande. Det här inlägget är hysteriskt roligt! Maken som mest skakar på huvudet åt mig och bloggeriet har skrattat så tårarna runnit.

Anna, du är brutalt ärlig och hysteriskt rolig!

söndag 1 juni 2008

Veckans boktips

I fredags började jag läsa Shatter av Michael Robotham. Det är en thriller som utspelar sig i England med en psykolog, Joseph O´Loughlin, som huvudperson. Författaren har tidigare skrivit böcker med samma huvudperson och jag ska definitivt snoka rätt på dem.

From sidan 7 tar intrigen fart och sedan går det inte släppa den ifrån sig! Jag är på sidan 268 och är helt uppslukad. Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den är vansinnigt spännande!

A naked woman in red hig-heeled shoes is poised on the edge of Clifton Suspension Bridge with her back pressed to the safety fence, weeping into a mobile phone. Clinical psychologist Joseph O´Loughlin is only feet away, desperately trying to talk her down. She wispers, 'You don´t understand' - and jumps.

Later, Joe has a visitor - the woman´s teenage daughter, a runaway from a boarding school. She refuses to believe that her mother would have jumped off the bridge; not only would she never commit suicide, she is also afraid of heights.

Joe wants to believe her, but how could a woman be driven to such a desperate act? And who might drive her to it?


Läs den!