onsdag 5 december 2007

Ophtalmologistbesök

Jag är helt slut!

Idag har vi varit hos ena sonens ophtalmologist (ögonspecialist). Han skelar och får behandling med ögonlapp och glasögon. Med glasögonen fungerar det väl lite si och så med, han behåller dem på nu men kikar under eller över. Lite Moment 22 över det hela.

Vi går privat hos en doktor som finns i Wentworthville, en bra bit västerut. Att vi hamnade där beror egentligen på att jag trodde jag ringde ett sjukhus i närheten men det visade sig att det var ett som ligger halvvägs till Blue Mountains. Ibland är jag lite för blond för mitt eget bästa....

Vi fick erbjudandet att byta till en som finns närmre men denna doktor är lite för bra för att slarva bort. Sonen kan vara minst sagt besvärlig i sådana här sammanhang. Sista besöket i Sverige slutade med en brottningsmatch och ungen slet sig och sprang vrålande mot Huddinge sjukhus utgång. Jag var högröd och genomsvettig......

Aussiedoktorn är av en helt annan kaliber. Jag är livrädd för henne! Hon pekar med hela handen och är.... inte barsk men väldigt bestämd. Andra sonen, E, sitter som ett ljus och väntar snällt och J gör i princip alltid som hon säger. De har även en massa fantastiska hjälpmedel som sjungande tomtar och gorillor på hyllor här och var som gör att barnen tittar dit de ska.

Normalt åker vi tåg ut till doktorn men idag tänkte jag ta bilen av olika anledningar. Dels sparar vi nästan två timmar i restid och dels är vädret synnerligen opålitligt. Det har regnat otroligt mycket på sina håll och jag hade ingen lust att hamna i ett skyfall på väg från tåget.

Bilen blev det. Jag är fortfarande lite harig att köra framför allt som ensam vuxen. Men det gick bra! Vi hamnade i ett skyfall så vi knappt såg bilen framför på motorvägen och det kändes nästan som om vi skulle flyta bort. När vi kom fram så vräkte det ner. Så det var en sagolik tur att jag spottade upp mig och faktiskt körde!

Doktorn var på lysande humör och drog på munnen en gång! Jag var helt chockad! Hon var dessutom nöjd med J och hans öga, ska använda glasögonen mer bara. Och när vi gick önskade hon Happy Holiday´s! Jag tappade talförmågan och stammade fram ett svar. Hon verkade nästan mänsklig! Nu låter det som jag inte gillar henne men det gör jag! Hon är verkligen skitbra med J som annars skulle ligga och gorma på golvet.

Vägen hem gick bra den med. Jag klarade tom att backa ut stridsvagnen från parkeringen utan plåt- och personskador! Sydneytrafiken är en historia för sig. Här är det alltid rusningstrafik, bara mer eller mindre.

När vi kom hem pös jag ihop som en ballong. Helt slut! Det tar på att vara koncentrerad på bilkörningen. I morgon ska jag köra igen.... Jag kommer behöva semester efter två bilturer!

2 kommentarer:

Petchie75 sa...

Grattis till lyckad bilkörning!! Jag kan tänka mig hur stressigt det kan vara att köra med två barn i baksätet plus i vänstertrafik - arrgghh, jag är imponerad över dig!
Själv vet jag fortfarande inte hur det kommer att gå med mitt körkort men jag känner mig fortfarande inte redo att börja köra här så det kanske är lika bra..

aussiekicki sa...

Tack! Idag har jag varit ute kört igen på smala gator och i värsta rusningen. Men det gick ju jättebra! Jag tycker jag kör lugnare när jag kör bil här än hemma. Vänstertrafiken börjar sitta ganska bra. Det kommer antagligen kännas konstigt att köra högertrafik i sommar när vi ska hem på semester...

Nej, man behöver känna in sig lite på trafiken och dess rytm när man kommer till ett nytt ställe. Hoppas dock att det löser sig med körkortet så du har möjligheten om du skulle vilja!