tisdag 12 februari 2008

Bussfummel

Ibland inträffar saker som man aldrig tror ska hända. Som igår.

Makens syster och man hade åkt ner till Bronte beach före mig eftersom jag var tvungen att vänta in vår nanny. Jag hade skickat ett sms till svägerskan och fick svar precis när bussen stannade vid en hållplats.

Bussen var av gammal modell med fönster som går att öppna, vilket jag hade gjort. När telefonen började låta rev jag runt i väskan och lyckades på något mysko vis fummelkasta ut den genom det öppna fönstret!

Vilken grej! Jag vet att jag klagat på den eländes telefonen men jag vill ju helst köpa en ny innan jag slänger den gamla. Bussen stod som sagt still så jag gastade till chaffisen att stå kvar medan jag rusade ut och plockade upp telefonen.

Den var hel! Knappt en skråma att skåda någonstans! Snabbt på bussen igen medan alla passagerare höll på att skratta ihjäl sig och chaffisen log med hela ansiktet. Mitt eget var ganska knallrött.

Slutet gott, allting gott. Telefonen får hänga med ett litet tag till.

Man kan ju inte göra sig av med en sådan överlevare!

6 kommentarer:

Jess sa...

Ha,ha,ha... kan riktigt se detta scenario utspelas framför mig! :)
Men vilken bedrift att lyckas med detta. Det är ju sånt man bara tänker på att det skulle nog inte kunna hända.
Du bör vara stolt!
Plus att du säkert förgyllde en massa människors dag med detta.
Du har förgyllt min.

Kram på dig!
xx

Matildas fikarum sa...

Tack för dagens stora skratt!

:)

nika sa...

Oh herregud vilket underbart scenario. det är inte oftaman får till en sådan grej. du är helt underbar!!!!!!
kram på dig

Petra H sa...

Ha ha, vilken historia!! Snacka om otur!
Jag har också en rolig mobiltelefonhistoria - en killkompis och jag var på väg till flygbåtarna (innan bron...) en morgon, lite trötta och sega efter en kväll festandes i Kph. Helt plötsligt faller en mobiltelefon ner framför oss!! Vi tittar upp, tittar ner, tittar på varandra - var kom mobilen ifrån?? Även andra folk på trottoaren undrar varför det faller mobiltelefoner från himlen tills min kompis inser att det är HANS mobil!! Den hade antagligen legat ovanpå hans väska och på något sätt trillat ner framför oss... så himla komiskt att vi stod och stirrade upp i skyn!
Ja, du kanske ska behålla den icke-ömtåliga telefonen trots allt!

aussiekicki sa...

Jess: Ja jag fattar inte riktigt hur jag bar mig åt. Dagen fortsatte med att jag välte vinglas på Operabaren och ställde till med allmänt kaos. Kram

Matilda: No worries!

Nika: Det verkar dessutom som om jag är gift med en fummelman, han höll på att fumla ner sin lur i muggen i dag! Kram

Petra: det verkar som om du är tjejen att hänga med! Mobilregn, det vore något för mig!!!!

Lullun sa...

Nej, vilken historia. Förstår att det muntrade upp de övriga på bussen. *hahaha*
Men vilken tur att bussen stod stilla ändå! :-)