tisdag 15 april 2008

Läget just nu...

Anne undrade, i en kommentar i mitt förra inlägg, bla hur jakten på Skattemyndigheten gått, om min hemlängtan och hur våra fortsatta planer låg.

Jag hann inte jaga Skattemyndigheten igår så jag har inte fått tag på dem ännu. Anledningen till att jag försöker få tag på dem är att jag har fått veta att det kan bli problem för barnen att få börja i skolan i det område vi bodde i förut.

Vi vill ju tillbaka till samma område och att barnen ska få börja i den skolan som är ganska ny och har ett gott rykte. Problemet är att det finns så otroligt många barn som har skolstart i höst så de har svårt att få plats med alla. Nu behöver det ju inte vara samma problem nästa höst men vi vill ju inte ramla in i juli 2009 och få beskedet att de inte får någon plats.

Min fundering var att skriva åtminstone barnen och mig i Sverige from vintern/vårkanten 2009 och på så sätt komma in i kommunrullarna och skolan. Jag tror att det blir nobben men jag måste fråga. Nu är det svårt att komma fram, antagligen pga att det är deklarationstider, trots att jag ringer direkt på folkbokföringen.

Problemet med barnens blivande skolstart har rubbat mina cirklar ganska kraftigt. Jag har svårt att leva med ovissheten som blir värre av att vi inte har något hem att återvända till. Om vi inte hade varit tvungna att sälja huset hade det troligtvis inte varit några bekymmer med barnens blivande skolstart.

Saken blev inte bättre av att en av mina bästa vänners mamma fick en hjärnblödning för knappt två veckor sedan. Jag känner mamman väl och det har varit otroligt svårt att inte finnas till hands för människor man bryr sig om. Mamman har varit nära döden och legat i respirator och utgången var väldigt oviss i några dagar. Nu är hon på bättringsvägen som tur är.

Makens syster och man har dessutom berättat att de väntar sitt första barn i höst och det bidrog också till att hemlängtan är otroligt akut just nu. Jag vill just nu bara hem till Sverige. Det är konstigt att man kan trivas samtidigt som man längtar hem så det värker i bröstet.

Igår kom maken hem med en del erbjudanden från hans arbetsgivare som vi måste ta ställning till. Detta har ställt hela vår tillvaro på spets och vi har en del beslut som måste fattas inom kort. I nuläget vet jag inte när vi åker hem och hur vår tillvaro kommer bli när vi återvänt. Alla funderingar gör att jag ligger sömnlös på nätterna så jag är ganska trött just nu.

Men snart har vi ett definitivt besked hur lång vår vistelse blir och hur livet kommer te sig framöver. Det kommer ge mig lite ro igen.

6 kommentarer:

Jess sa...

Åh, va jobbigt att ha en massa viktiga saker att tänka på.
De är ju klart att ni vill ha allt ordnat för pojkarnas skolgång till hösten -09.
Hoppas att allt ordnar sig så du slipper att tänka och ligga sömnlös över alla funderingar.

Kram!

Marianne sa...

Ja det är inte roligt innan allt är klart med vart man ska flytta, när man ska flytta, hur man ska flytta, var man ska bo ... Och ni har skola att tänka på dessutom. Det där är bland de högsta stressfaktorerna man kan ha, så försök ta många djupa andetag och slappna av medvetet tills allt är bestämt. Lycka till!

Anne sa...

Ovisshet är alltid det jobbigaste, det brukar vara en lättnad och skönt när ett beslut är taget, även om man inte alls vet hur det blir då heller. Men att i alla fall inte längre vända och vrida på olika saker utan veta vad man har att rätta sig efter brukar kännas bra. Hoppas ni snart får klarhet i en massa och svar på alla lösa frågor som hänger i luften! Det kommer bli bra, det är jag säker på!
Vad stora dina killar är nu, de börjar alltså skolan redan nästa år?

Saltistjejen sa...

Å skickar en stor kram till dig! Jag vet hgur jobbigt det är att vara långt ifrån de man älskar och bryr sig om. Särskilt när det är stora saker som händer. Både jobbiga (som med din väns mamma) och roliga (som med din svägerska samt hennes man och den nya lilla personen).
Jag hoppas iallafall att det löser sig snart med barnens skolgång och var ni ska bo.
Får man fråga vilken stad ni ska flytta till??
Hoppas ni snart kan fatta beslut så att ni iallafall kan ställa in er på, och fokusera, på vad som komma ska.
Och visst kan man älska sitt liv och sin tillvaro där ma bor, men ändå längta hem till Sverige så att hjärtat värker.
Kram igen!

Petra H sa...

Oj, jag missade det här inlägget innan. Jag förstår att ni gärna vill ha pojkarnas skolstart säkrad innan ni flyttar hem.
Det är som Anne säger, så jobbigt med ovissheten inför framtiden. Jag vet hur det är - vi väntade i 2 år på att flytta till Puerto Rico och jag var så stressad det sista året (började tom gnissla tänderna i sömnen). Nu börjar det snart igen eftersom vår PR-vistelse antagligen är över i feb-mars 2009. O är just nu i USA och hoppas på ngnslags indikation från de högre cheferna om vad DERAS planer är för oss, vi vill ju gärna flytta till Spanien men är öppna för något kort uppehåll på vägen.
Jag hoppas att ni lyckas fatta ett beslut snart!
Stor kram och tänker på er.

aussiekicki sa...

Ja det är en hel del att fundera på och jag tycker inte om ovissheten. Men snart hoppas vi på att allt blir bestämt så man kan slappna av. Tack för alla peppande kommentarer!
Kram