torsdag 27 september 2007

Sweden v Australia

Jag pratade med min bästa vän igår. Jag tror vi längtar lika mycket efter varandra. Hon saknar någon att prata djupare saker med. Jag saknar att kunna vara helt mig själv med någon annan. Vi har lärt känna varandra genom jobbet och har varit bästa kompisar i åtta år.

Vad jag är rädd för är att jag kommer förändras av att bo utomlands. Eller fel, jag har förändrats. Frågan är hur mycket?
Många jag pratar med härnere, samt de jag läser på utlandsvenskars bloggar, berättar om en utanförkänsla. De är inte hemma här men är inte heller hemma i Sverige. Deras vänner är kvar i samma vardag medan de här nere utvecklas åt ett helt annat håll. De har inget eller väldigt lite gemensamt längre.

Det skrämmer mig lite. Att komma hem till Sverige igen och inte höra hemma. Att inte ha något gemensamt med vännerna som man saknar så ofantligt mycket. Att vara förstörd, som min vän A här i Sydney brukar säga. De har bott utomlands i omgångar och kände, när de bodde i Sverige senast, att det var absolut inget för dem.

Vi kommer att flytta tillbaka. Så känns det nu i alla fall. Vi kommer bo kvar i två år till sedan flyttar vi nog hem för att åtminstone se om vi trivs i Sverige igen.
Det är lite för långt till familj, vänner och Sverige.
Men nu börjar ju vardagen rulla på här nere. Vi har det otroligt bra. Och då kommer funderingarna. Ska vi stanna? Kan vi komma tillbaka om vi skulle ångra oss? Visum är svårt att få och har man fått in en fot, ska man sumpa det då?

Ska vi stanna och ansöka om australiensiskt medborgarskap? (Jag tror man kan ha dubbelt. Jag kan verkligen inte tänka mig att ge upp mitt svenska medborgarskap.) Ett australiensiskt skulle ge oss möjligheten att återvända när vi vill. Det är något man kan ansöka om efter fem år i landet. Ska vi stanna så länge?

Jag känner mig väldigt kluven. En del av mig vill flytta hem till Sverige igen om några år och en del vill stanna och är livrädd att vi ska göra världens miss om vi ger upp vår känguruvardag. Det kommer att bli ett lika stort beslut som det var att ge upp allt och flytta hit.

Får nog mulla lite på det....

Inga kommentarer: