Senare i kväll, när jag slår ner söta örat på kudden, kommer jag nog sova otroligt gott. Idag har jag nämligen, efter sju månader, begått debut på vänstertrafikfronten. Vi har haft den enorma turen att få långlåna en bil av en kollega till maken som skall jobba i ett annat land i två år. Vi trodde lite naivt att det kanske var en liten Renault eller, på sin höjd, en Opel kombi.... Men så fel vi hade. Det är en stridsvagn. En Toyota Landcruiser med plats för 8 personer.
När man kör denna enorma bil sitter man i nivå med och vinkar tjena till långtradarchaffisarna. Motorhuven är som däcket på en finlandsfärja. Den är hur stor som helst!
Vi har egentligen inte så där värst nytta av en bil som vi bor just nu, eftersom vi bor granne med ett shoppingcentra i stil med NK och Åhlens, tillsammans. Jag tar helt enkelt med mig kundvagnen med matvaror upp i lägenheten. Vi bor i princip på en tåg- och busstation så åka bil är egentligen mer meckigt än bekvämt.
Om man inte, som idag, ska knappa fem mil till en djurpark. Eller till IKEA och förlusta sig i svensk mat och godis. Då är det himla smidigt. Men en sak återstår. STOR BIL.
Man har inte riktigt koll på om man kör på trottoarkanterna eller prejar ner bilen i filen brevid i diket. Det är läskigt. Kanske mer läskigt än att köra på fel sida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar