Feber och PMS

Idag har vi ännu en innesittardag. Jag har fått feber och ont i kroppen och huvudet. Känns som en lightversion av influensa. Det är lite tråkigt bara eftersom det har varit en fantastiskt fin dag ute med strålande sol och 22 grader varmt. Sydney harbour är full med segelbåtar eftersom det är onsdag. Onsdagar samt helgerna är seglardagar härnere och ofta ordnas det tävlingar.

Jag har PMS också. Det är ingen bra kombo egentligen, feber och PMS, men det är bara att gilla läget. Jag har blivit bättre på att hantera min PMS sedan jag faktiskt insåg att jag mår rätt dåligt av den. Mycket mörka tankar och gråt. Nu kan jag istället sätta en PMS-etikett på mina deppiga tankar och dåliga självförtroende. Då känns det lite lättare att hantera.

Det har blivit en del tid framför datorn de här dagarna och jag har läst om kvinnan som har stämt sin gynekolog. Hon gjorde IVF och fick två embryon återförda istället för ett och fick två friska, fina flickor för tre år sedan. Nu är de uppe i domstol då hon lidit av att vara gravid med två samt den emotionella anspänningen av att ta hand om två barn. Hon har slut på kärlek enligt sambon. Nu vill de ha pengar till skolgång, underhåll samt inkomstbortfall.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nej förresten, det är inte ett dugg roligt. Hur kan man inför sina barn stå upp och säga att en av er är oönskad? Hur är man funtad då? Jag begriper det överhuvudtaget inte alls. Visst är det skitjobbigt att ha två små samtidigt. Det är verkligen ingen picknic men jag skulle aldrig kunna säga till mina barn att, egentligen ville jag bara ha en av er. Jag gläds åt mina underverk varje dag!

Antagligen triggar den här historien barnlöshetsmörkret i mig. Jag önskar faktiskt att någon annan, som kämpar för ett barn, hade fått lyckas istället.

Uppdatering på våra funderingar om nanny eller dagis till våra pojkar. Svenska nannyn kunde inte, visade det sig. Hon har några hon kan rekommendera dock.

Jag känner mig jättekluven.

Helst vill jag hålla dem hemma med mig trots att jag behöver en dag för mig själv. Men jag vet ju ,egentligen, att jag inte gör dem någon tjänst. Någon gång måste de lära sig engelska eftersom det kommer bli skolstart för dem härnere. Usch, jag får ont i magen av det!