Heja Abbe!

Igår läste jag Silverfiskens blogg. Han hade länkat till bloggen om Abbe. Vilken fantastiskt modig liten kille! Vilka modiga föräldrar! Jag satt och snyftade och snorade så Jonathan kom och lade sitt huvud i mitt knä och undrade varför mamma var ledsen.

Det var som om jag var tillbaka på gatan i vår södra förort utanför Stockholm. Vi bodde grannar med ett annat par som, liksom vi, gjort IVF. De fick en dotter två månader före vi fick våra grabbar. De gjorde sedan en FET och fick en liten, med betoning på liten, flicka i mars 2005. Hon föddes i vecka 30 med gom- och läppspalt, avsaknad av hörselgång på vänster sida, underutvecklad käke samt ett svårt hjärtfel.

Aorta satt på höger kammare och hon levde enbart pga ett hål mellan kamrarna. Jag minns att föräldrarna pratade om samma diagnos som Abbe har men blir osäker på om det faktiskt var exakt densamma. Under året som gick hade hon minst två hjärtstillestånd. Det kom sig av att hon inte kunde hålla fria luftvägar pga gomspalten.

Det blev hjärtoperation i Lund och hon fick en kanyl i halsen för att hålla fria luftvägar. Efter ett halvår fick hon komma hem med personlig assistent dygnet runt. Tre dagar före sin ettårsdag dog hon. Oerhört tragiskt. Äktenskapet höll inte och de skiljdes för ett år sedan.

Hur orkar man egentligen? Att få så sjuka barn. Hur klarar man det? Hade jag klarat det? Antagligen, för man måste ju.
Orka.
Jag hyser stor aktning för de föräldrar och barn som kämpar på.
Heja er!