fredag 4 juli 2008

Tips från coachen

Jag tänkte dela med mig lite av några erfarenheter jag lärt mig den hårda vägen:
  • Stänk inte salladsdressing baserad på vinäger, vitlök och färskhackad, jäkligt stark, chili i ögonen. Det svider. Rejält.
  • Knyt ihop gårdagens soppåse (även om den inte är full eller stinker) om du smygmoffat popcorn när barnen sovit. Risken finns annars att, morgonen efter, hitta ditt barn i köket som njutningsfullt sätter i sig gamla popcorn ur sopen. Man bör inte uppmuntra sitt barn att äta popcorn till frukost. Ur sopen.
  • När du handlat skrymmande saker och ska beställa en stor taxi hem, beställ inte en coach (buss) utan en stationwagon (kombi). Det blir så himla förvirrat då.
  • När du beställer sallad med kronärtskocka, kalla den då för sitt rätta namn, artichoke, och inte för antichoke (antistrypa). Det kan framkalla hysteriska skrattanfall hos servitrisen.
  • Börja redan flera veckor innan hemresan att träna på att INTE kommentera högt, på svenska, människor omkring dig. Det kommer du tjäna på när du väl är i Sverige.
  • Punkten ovan kan även med fördel appliceras på barnen.
  • Att högt kommentera folk på svenska är över huvudtaget en dålig ide i Sydney som är fullkomligt nedlusat med svenskar.
  • Sist men inte minst; Om du är ägare till en sjuk katt som det skall kontrolleras tempen på (och snäll som du är köper glidmedel åt för att själva införandet i kattrompan ska bli så smärtfritt som möjligt). Börja inte förklara att glidmedlet inte är till dig själv och maken, utan till katten, expediten på Apoteket och kön bakom dig kan få väldigt konstiga associationer. Man kan få lite konstigt rykte då.

Det var nog allt just nu, tror jag.

7 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Hahahahahaaaaaa!!!! :-D
Underbart! Särskilt din sista punkt! Haha, jag ska också ofta förklara mig så mycket jömt. Fast det itne alls behövs. Så blir det bara värre. Men det hade varit kul att höra dig förklara om katten där! :-)
Och det där med att inte prata högt på svenska om andra... ojojoj.... det gör vi ocksålite för ofta tror jag. För även här i NYC är det många svenskar...

Jess sa...

Ha,ha,ha..!

Underbart!

Så har alla dessa saker verkligen "drabbat" dig??
Hur bra som helst!

Är en kattrumpa så liten att man måste ha glidmedel för temptoppen? :D

Marianne sa...

Hahahahahaha! Tack för tipsen!

Man vet aldrig vem som kan vara svensk eller kunna svenska här i världen. Min pappa var från Indonesien, en liten asiat med andra ord. På jazzfestival i Nice stod han i vägen för två tjejer från Göteborg som sa: "Gubbjäveln står i vägen." Då svarade pappa: "Tyst med dig ungjävel." Haha!

Eller som den mycket blonda och svenska kvinnan i rulltrappan i Stockholm. Ett par turkar stod bakom henne och kommenterade storleken på hennes bakdel. De fick på mycket tydlig och klar turkiska veta att de skulle hålla truten och inte vara så oförskämda! Haha, det var inte jag som var hon, en kompis som har bott i Istanbul i 40 år!

Så man ska alltid vara försiktig med vad man säger om andra!

aussiekicki sa...

Saltis: Ja katten och glidmedlet är en höjdare! Det var på jourapoteket på södermalm hemma i Sverige för ett bra tag sedan. Saken blir ju inte bättre av att jag dessutom rodnar väldigt lätt. Så där stod jag och skulle förklara och inser att det bara blir värre och värre och börjar tokrodna. Bara att betala och dra. Festligt att du är lika dan!

Jess: Japp! Jag har lyckats med varenda en och en hel massa till! Ja det var lite synd om henne och veterinären rekommenderade glidmedel.

Marianne: Hahaha! Cool pappa!!! Tjejerna måste ha dött av skam!
Gillar din vännina som läste lusen av turkarna på deras eget språk. Jag har nog mest sagt snälla saker men själv blivit kallad rätt hemska saker av några svenskar här i Sydney. Han fick höra att han var ett jävla praktarsel av mig och har nog lärt sig en läxa.

Anna, Fair and True sa...

Haha, särskilt den med popcornen och den med glidmedlet var ju roligast!!

aussiekicki sa...

Anna: Ja men får verkligen tänka på vad man lämnar framme så inte barnen får tag på det! Glidmedelshistorien minns jag väldigt levande speciellt de illröda, brinnande kinderna när jag inser att alla tror att vi gör andra saker med katten än att klappa den!

Sus Klurar sa...

Fniss...stackars katt =)
Oftast blir det bara värre av att man försöker förklara vissa saker.
Spännande att få bo i Australien under något år. Men det är klart att du längtar hem. Det gör man alltid då man är borta.