I söndags var vi på tivoli

Nu har jag gjort bort mig igen....

Och det är ju inte första gången. Om man har läst här ett tag så vet man att jag kan snurra till det med mina språkförväxlingar samt en och annan bussresa.

Men jag tar det från början.
Ena sonen J är, liksom jag var i hans ålder, väldigt förtjust i öl. Man får verkligen passa honom om man har öppnat en stubbie för annars är han där och dricker några klunkar.

I torsdags var det dagen innan ANZAC-day som är en helgdag i Australien och maken var därför ledig på fredagen. Det firades med en pilsner samtidigt som maten puttrade på spisen. Jag bestämde mig för att försöka få fatt i min chef för att diskutera ungefär när jag ska tillbaka i tjänst.

Hon är lite svår att få tag på så jag gjorde ett försök innan maten skulle stå på bordet. Jag satte mig vid datorn med min stubbie och ringde via Skype. Vi hade pratat en liten stund när sonen zoomade in på ölen och gastade:

Mamma, jag vill ha ÖL! Mamma, jag vill smaka din öl! ÖL, mamma, ge mig ÖLLLLL!

Det blev alldeles tyst i luren och jag trodde jag skulle sjunka genom golvet av skam. Jag avlägsnade snabbt både unge och stubbie och satte mig och fortsatte samtalet som om ingenting hade hänt. Det var liksom ingen ide att ge sig in i någon snurrig Papphammar-förklaring.

Hon måste verkligen undra vilka konstiga aussievanor vi har skaffat oss...

Öla med barnen en torsdagseftermiddag...

Återkommer snart

Det är lite mycket att fundera på just nu.
Jag ska försöka skriva mer i morgon.
Natti.

Tack!

För alla fina kommentarer i förra inlägget.

Det känns väldigt skönt att ha bestämt sig även om det har tagit enormt mycket kraft. Vi ser fram emot att flytta hem och har så smått börjat ta tag i alla lösa trådar.

Idag är vi inne på andra sjukdagen. Sonen J är förkyld och småfebrig och jag har ont i halsen, kroppen och har lite feber jag med. Hoppas vi blir piggare snart. På fredag är det nämligen ANZAC day och maken är ledig.

Det ser vi fram emot!

Så här blir det...

Så. Då är det bestämt. Vi flyttar hem till Sverige runt årsskiftet.

Vår ursprungliga plan var att förlänga kontraktet med 6 månader och flytta hem i juni 2009. Suga ur det göttigaste ur en aussiesommar för att komma hem lagom till den svenska sommaren. Jag fick då veta att det kan bli problem med, bla barnens skolstart i augusti 2009, vilket inte kändes helt optimalt.

Maken har tidigare diskuterat en förlängning på 6 månader med arbetsgivaren och deras kontrabud var förlängning med 2 år, de kunde kompromissa ner till 1 år. Deras projekt sträcker sig under ca 12 månader så det kan man förstå.

Om vi förlänger med 1 år skulle jag vara tvungen att säga upp mig. Min arbetsgivare kan inte förlänga min tjänstledighet mer, jag får tre år vilket är otroligt generöst av dem. Barnen skulle dessutom missa skolstarten och komma in under vårterminen vilket inte är ett val vi kan tänka oss att göra.

När det gäller min fasta tjänst så är det viktigt att vara fast anställd, med tanke på banklån, när vi kommer tillbaka till Sverige och ska köpa oss en ny bostad. Så att säga upp sig för att vara kvar här i 4 månader till är inte en god ide ur en ekonomisk synpunkt.

Dessutom, sist men inte minst....
Jag längtar hem.

Väldigt mycket.

Så många tycker nog att vi är halvt galna som lämnar Sydney mitt i högsommaren för att återvända till Sverige under januarikylan.

Men det känns okej.

Det känns faktiskt fantastiskt bra!

Matprat

Maken ropar till ena sonen:

-E, vill du ha ost eller skinka på din macka?

Sonen svarar:

-Jag vill ha FINKA!

Lite för trött

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om alla beslut som nu tagits men jag är för slut i bollen så det får bli i morgon istället.