Vardag i Kängurulandet

söndag 7 oktober 2007

lördag 6 oktober 2007

Vi pausar på dricksvattnet ur kranen nu.

Vatten på dunk is the new deal.

Giardia var tydligen ganska vanligt i dricksvattnet för några år sedan. Det känns inte som en slump att vi blivit sjuka nu när värmen kom.

Så dunk it is. Till sommaren är över. I mars, eller så.

Många dunkar blir det......

Rugby

Nu drar den igång. Kvartsfinalen i Rugby-VM. Inte så stort i Sverige men ENORMT i Aussieland. Det har skrålats i ett par timmar i grannskapet då aussisarna är på puben och laddar upp inför matchen mot England.

Nyss fick vi höra nationalsångerna och jag måste säga.... Australia Fair slår God Save the Queen, alla gånger.

Även om den skrålas fram!

Go Wallabies! Get those Poms!

Dogrescue

Det var ett trött och vresigt gäng som vaknade i morse. Jag hade gelemuskler och kände mig lite yr, sviter efter våra små kryp. Maken är inte helt tipp-topp heller och barnen är förkylda. Vi orkade inte med några större bravader idag.
Det blev varmt idag igen, 32 grader, och tanken att sitta inne ytterligare en dag kändes lätt motbjudande så vi hasade oss ut i alla fall. Vi har en fin park i närheten, Cooper Park, där man kan sitta i skuggan när barnen leker och lyssna när kookaburrorna skrattar. Så fick det bli.

Och vips, så känns livet lite bättre. Lite vindsus i trädkronorna, porlandet från bäcken och glada, eller nja, i alla fall halvnöjda barn som leker. Lite glass i skuggan så hade vi även nöjda barn.
På vägen hem passerade vi en annan liten oas. Där snubblade vi över en väldigt glad men herrelös vovve.

Det kändes svårt att överge en hund när det finns en massa trafik i närheten men som tur var hade hon ett halsband med ägarens mobilnummer på. Vi ringde och det visade sig att hunden bodde granne med parken och hade rymt när matte var på jobbet. Vi lyckades stänga in henne i säkerhet på bakgården och gjorde mattes dag!

Så det var ett lite gladare gäng som släpade sig uppför backarna hem igen.
Dagens goda gärning: Dogrescue.
Najs!

fredag 5 oktober 2007

Ovälkommet besök

Vilken vecka! Vi har haft ovälkommet besök i 1 ½ vecka. Av ett urdjur. Japp! Hur läskigt som helst! Maken började med magont och var lite lös i magen. Nätterna var ett helvete. Han har krälat runt i sängen och på golvet, så ont har han haft. På dagarna har det varit hyfsat. Sedan började han att känna sig bättre.

Natten till lördagen var det dags igen, så han gick till lokala doktorn. Divertikulit (inflammerade tarmfickor) blev diagnosen. Det låter inte så farligt men det kan utveckla sig till blödning eller tarmperforation med sepsis (blodförgiftning) och chock som följd. Inte att leka med. Han fick gå hem i väntan på ultraljud men med stränga order att åka till akuten om han fick ont igen.

På kvällen var det dags igen. In till akuten. Här tyckte doktorerna att det nog rörde sig om njursten. In på röntgen. Inga stenar. Då blev det en hel del kliandes i huvudet på doktorerna. De tog in kirurgerna som bestämde sig för de små raringarna, Giardia Lamblia, ett urdjur, protozo, som finns i vatten som inte renas ordentligt. Maken fick Flagyl och fick åka hem.

Som i ett trollslag blev han bättre! Svag, men inget magont! Toppen tyckte vi nu kan det fungera som vanligt igen. Hepp! I tisdags eftermiddag började jag känna mig obeskrivligt trött. En timma senare en överjävlig magsmärta följd av diarréer. Hela natten.

Igår kunde jag räta på mig och hasa ner till doktorn. Fanns inte en sportsmössa att jag kunnat det innan. De hade fått hämta mig med ambulans. Jag tog med mig makens utskrivningsbesked och fick även jag Flagyl. I dag börjar jag bli människa igen.
Nu hoppas vi bara att barnen klarar sig.

Peppar, peppar, ta i trä!