Sista veckorna i Sverige, innan flytten, var ganska hektiska. Det hade bestämts i elfte timmen att maken skulle gå en tre veckor lång kurs nere på huvudkontoret i Köpenhamn innan vi kunde åka ner till Sydney.
Vi hade ett hus att homestyla och förbereda inför försäljningen. Makens syster gifte sig på trettondagen. Planering och ihop-packning med flyttfirman. Bråka med städfirman som genomfört en riktigt usel städning. Alla tusen små ärenden och telefonsamtal som skall genomföras innan en flytt till andra sidan klotet.
Allt detta hamnade på mina axlar då maken var tvungen att befinna sig i Köpenhamn. Det blev sena nätter och tidiga morgnar för att allt skulle hinnas med. Jag var ganska stressad och trött och det var många funderingar över vårt beslut att lämna trygga Sverige.
Jag och barnen hade skjutsat maken till centrum och vinkat av honom. Barnen, som var väldigt pappiga, grät när han gick iväg till pendeltåget. Jag försökte förklara att han kommer tillbaka och att han skulle vara på ett ställe ett tag som heter Köpenhamn.
Drygt en vecka senare passerade vi centrum igen, ute i ett av våra tretusen ärenden, och ena sonen tittar långt efter den lokala Sabis-butiken.
Så säger han: -"Mamma, är pappa färdig Köpa Hamn?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar