Cairns del 3

Kvart över sju blev vi hämtade med buss för en tolvtimmars utflykt till Daintree nationalpark, Cape Tribulation, Daintree river och Mossman Gorge. Det var vi och gäng pensionärer samt en galen skotte som körde. Han hade bott i Cairns i 20 år men hade fortfarande en ganska tung skottsk accent. Han pratade non-stop och hade lite mothugg längst fram av ett aussiepar och ett kiwipar.

Vi for längst kustvägen upp mot vårt första stopp som var Daintree nationalpark. Där gick vi en guidad tur i regnskogen, med betoning på regn. Himlen öppnade sig när vi kom dit och vi fick nytta av våra ponchos. Vi fick lära oss om det ömtåliga ekosystemet och vilken viktig roll bla cassowaryn har för replanteringen av träd och växter.

Ser ni spindeln Jonathan tittar på?


Det fanns ett torn man kunde klättra upp i och se ut över regnskogens trädkronor.


Killarna var väl måttligt roade av vad guiden hade att säga så vi vandrade iväg lite på eget håll. Snart var det dags att hoppa in i bussen igen och fara vidare mot vårt nästa mål som var Cape Tribulation. Chauffören var påläst och pekade och visade en massa som vi inte kände till tidigare. Vi stannade och gick ner till stranden vid Cape Tribulation. Tyvärr var det molnigt och då kommer inte alla fantastiska färger fram utan havet liknar mest Östersjön. Vi gick på en upptäcksfärd och spanade på mangroveträden, de lokala spindlarna och blommorna.



Spindeln var lika stor som min handflata.


Snart var det dags att fara vidare till vårt lunchställe. Det var ett ställe ute i skogen brevid en liten flod. Maten var hemlagad och smakade riktigt bra. Efter maten fick killarna med sig överblivet bröd och gick ner till vattnet och matade fiskarna.



Innan vi skulle vidare gick vi på toaletten, jag och killarna. Det var då det hände, det vi kallar för The Daintreeincident.
Jag satt på toaletten när tanterna utanför fick för sig att killarna hade låst in sig själva. De ropade att de skulle låsa upp dörren och innan jag hann säga något eller skyla mig så åkte dörren upp. Där satt jag på muggen och visade upp mig för hela pensionärsgänget! Vilket liv det blev! Tanterna bad tusen gånger om ursäkt och vågade inte riktigt gapskratta förrän jag flinade och sade att det inte gjorde något. Jag är liksom van att killarna öppnar dörren när jag sitter på muggen.

Nästa stopp blev en tripp på Daintree river. Vi åkte ut på en skön avslappnad båttripp på jakt efter krokodiler. Vi såg inte röken av en enda dock. Vi var inte så besvikna egentligen, vi har ju redan sett en massa på krokodilfarmen. Vi fick lite fika innan vi drog vidare.



Den här filuren åkte snålskjuts på båten.




Det blev ett snabbt sista stopp i Mossman gorge innan vi styrde tillbaka till Cairns.



Vår chaufför babblade på och skämten haglade. Halva bussen bestod av amerikaner som vi släppte av först. Trodde chauffören..... Så fort de hade klivit av började han, aussieparet och kiwiparet diskutera det uppkommande amerikanska valet i allmänhet och deras vapendyrkan i synnerhet. Det var bara det att bakom mig satt de sista amerikanerna, ett par som var 80-plus. När de klev av sade tanten: I just want you to know that I am one of those pistol-packing old grannies, and I am proud of it!!! Och så vinkade hon! Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss! Priceless!

När vi blev avsläppta vid hotellet gick vi upp på rummet och föll ihop i soffan. Efter att ha ätit middag somnade vi ovaggade efter en lång och händelserik dag.

Cairns del 2

På söndagen var det dags för nästa utflykt. Fitzroy Island var målet. Vi skulle åka katamaran ut och den var hyfsat stor. Vi satte oss långt fram för att jag skulle kunna se ordentligt och dessutom så fläktade det skönt från dörrarna som var öppna. När vi lade ut önskade kaptenen oss välkomna ombord och talade om att det blåste en ganska hård sydlig vind och att vågorna gick 2-3 m höga så det skulle bli en ganska gropig tripp.

Han rekommenderade oss alla att ha en kräkpåse nära till hands...... Gulp, tänkte jag eftersom jag är en sån som blir sjösjuk. När vi kom ut ifrån hamnen och udden, som skyddade lite, och vände rakt söderut var det som att åka i en torktumlare som lekte berg- och dalbana. Satan i gatan vad hemskt det var.

Båten for upp på vågtopparna och brakade rakt ner i dalarna så det skakade och skrovet kved. Vågorna sköljde över båten och ett tag höll vindrutetorkarna på att slitas loss. Jag och Elias blev ganska illamående men klarade oss från att kräkas. Jag höll mig fast i räcket framför mig med vita knogar och lyssnade på Jonathans glädjetjut brevid.

Ungen var helt i extas och tyckte det var toppen! Besättningen flinade ganska gott åt det. Efteråt sade besättningen att hade det blåst aningens till hade utflykten blivit inställd.Vi kom fram efter en timmes mardrömsresa och vi hamnade i paradiset.





Ön är väldigt vacker med promenadstigar och några stränder. Man kan snorkla, hyra kajak och åka glass-bottomboat. Vi gick bort till en strand som heter Nudey beach som var jättefin. För att komma dit fick vi gå genom djungeln vilket killarna tyckte var spännande.Vi stannade ett tag på stranden och där pratade vi med Jayne och hennes lille son Myles.



Hon var resereporter för Lonely Planet vilket vi konstaterade måste vara världens värsta jobb ;-). Killarna och Myles lekte med alla stenar och koraller. Stranden låg på den södra delen av ön och vågorna var ganska höga, därför gick det inte att snorkla. Vi badade istället och satt i skuggan och njöt av utsikten.







Sedan var det dags för lunch så vi tog oss tillbaka till cafeet. Där träffade vi ett äldre par som också hade varit med på båten och de var vänliga nog att dela ut lite sjösjukepiller vilket vi tacksamt tog emot. Sedan gick vi ner till stranden som låg nedanför cafeet och badade. Vi träffade Jayne och Myles igen som vi småpratade med. Killarna och Klas samt Jayne och Myles simmade sedan ut till trampolinen och barnen hoppade länge.





Killarna och Klas samt Jayne och Myles simmade sedan ut till trampolinen och barnen hoppade länge. Vi hade en fantastisk dag och gick lite motvilligt tillbaka till båten. Resan tillbaka gick mycket bättre även om det gungade rätt bra då med.



När vi klivit av båten blev vi upphämtade till hotellet. Det var skönt att komma tillbaka och pusta ut lite innan vi grillade lite middag. Sedan stöp vi i säng, fullständigt utmattade.

Bart och Krokodiltämjaren!

Kuranda Skyway

Cairns del 1

Flygresan upp till Cairns tog tre timmar och blev ganska intressant. Jag och Elias satt inklämda med en stadig amerikan men han gjorde inget väsen av sig direkt, så det gick bra. Maken och Jonathan hamnade bakom en familj som var mer än lovligt märkliga. De såg bra slitna ut och hade nog lite bekymmer med olagliga substanser. Det sorgliga var att de hade två barn också.

Hon snackade i mobiltelefon när vi taxade ut till startbanan och stängde av den endast när flygvärdinnan sade ifrån på skarpen. Sedan hade hon show hela vägen upp till Cairns. Hon låg på golvet och grät, svor så det osade och uppförde sig allmänt psykotiskt. Sedan blev hon osams med sin man, som satt över gången, och slängde en tinad glass (som vi fick på flyget som efterrätt) mot honom. Det var bara det att den träffade stackaren som satt brevid hennes man. Då blev det lite upploppsstämning och tre flygvärdinnor sade åt henne att lugna ner sig annars skulle hon bli avslängd på första bästa ställe.

Vi kom fram till slut och möttes av tropisk fukt och värme. När vi väntade på taxi öppnade sig himlen och vi bjöds även på ett tropiskt ösregn. Cairns är ingen stor stad så vi kom snabbt till hotellet. Vårt rum var en tvårumslägenhet som var ganska enkel men helt okej. Hotellägaren var en raring. Vi packade snabbt upp och gick och lade oss eftersom Cairns och Queensland inte har sommartid och därför ligger en timme före Sydney och det var tidig uppstigning på lördagen.
Första äventyret för lördagen var Kuranda Railway. På 1800-talet hittade man tenn och guld uppe i bergen ovanför Cairns. Järnvägen stod klar 1891 och byggdes bla för att gruvarbetarna svalt och behövde få upp mat från kusten. Kuranda är en gullig liten by mitt i regnskogen.



Resan upp var en orgie i utsikter och killarna tyckte det var jätteroligt. Vi satt med fyra pensionärer från Kanada som vi pratade med. Tåget gjorde ett stopp vid Barron Falls där vi gick ut för att ta lite kort. Killarna struntade i utsikten och ägnade sig istället åt en regnvattentunna med ca 5 kubik vatten i.



Det tog inte många sekunder innan vi vi fick en situation på halsen som vi hänvisar till The Kuranda Incident. Killarna lyckades pilla loss kranen på tunnan, som droppade alldeles för oemotståndligt för två femåringars fingrar, och vattnet sprutade ut! Strålen stod tre meter rakt ut och jag gastade bara: Nej! Nej! Nej! Maken fick fatt i kranen och lyckades till slut få dit den. Han var ganska blöt efteråt. Killarna stod en bit ifrån och såg rätt skamsna ut medan hela tåget gapskrattade åt hela situationen. Efter detta höll de sina fingrar i styr. I alla fall för den här dagen!

Efter lunch i Kuranda var det dags för Kuranda Skyway. Det är en kabinbana som går över regnskogen och har en sträcka på 7,5 km! Man kan kliva av på några ställen och gå och titta i regnskogen. Det var verkligen helt makalöst att sväva högt upp ovan träden och utsikten var helt otrolig! Vi var grymt imponerade alla fyra!







När vi kom ner till fasta land igen var det en snabb kisspaus och lite shopping innan vi satte oss på bussen till Hartleys Crocodile Farm. Där åkte vi på den lilla floden och fick titta på krokodiler innan det var dags för den riktiga krokodildemonstrationen. Det var en spännande och lite läskig demonstration enlig killarna som sedan blev fotograferade med krokodiltämjaren. Jonathan har lagt krokodiltämjare till sin lista på karriärer.





Sedan var det dags att rulla tillbaka till Cairns. Vi slappade en stund innan vi gick ut och åt lite middag på ett backpackerställe. Stället hade en discokula och ett litet dansgolv som Eilas och Jonathan tog i besittning och dansade järnet. Sedan var det dags att gå hem och sova efter en rolig och intensiv dag!

Paket!

Elias har en ny leksak, en rymdraket. Han demonstrerade den för maken och följande konversation utspelade sig:

E: Titta pappa, har du sett min paket! (Elias har alltid kallat raketer för paketer)
M: Åh vad fin! Det heter raket, gubben.
E: Vaddå? Min paket?
M: Ja, det heter rrrrrrraket!
E: Jaha! RrrrrraPaket!
M: Nej, raket!
E (suckar): Ja, rapaket!

Liket lever!

Vi klarade oss från både influensa och magsjuka! Maken gick och lade sig och vilade i två timmar och mådde lite bättre sen. Jag fick migrän som höll i sig tolv timmar så jag var lite mör efter det.

Det är flera kompisar som känner sig trötta och har haft ont i huvudet ett tag nu, liksom vi, så det är väl något som går. Livet har varit lite intensivt iom resan till Cairns och sedan vi kom hem därifrån. Men jag börjar hinna ikapp mitt liv lite och därmed ska väl bloggen hinnas med också, bla en reserapport.

Flyttförberedelserna har börjat med alla papper som ska fyllas i och i morgon kommer flyttfirman för inspektion. Flygbiljetterna är preliminärbokade och det känns overkligt att snart bara är tre månader kvar!