På vägen hem från Hunter Valley passerade vi en by som hade en skylt. Det stod:
Lochinvar welcomes careful drivers. We have two cemeteries but NO hospital.
fredag 30 november 2007
From mountain high to valley low
Så.
Nu är vi hemma igen.
Eller vi kom hem redan i onsdags men det har varit massor att fixa med så bloggen fick vänta. Jag har inte "outat" bloggen till svärisarna och det var svårt att sitta och smygblogga. Men nu så!
Nu är vi hemma igen.
Eller vi kom hem redan i onsdags men det har varit massor att fixa med så bloggen fick vänta. Jag har inte "outat" bloggen till svärisarna och det var svårt att sitta och smygblogga. Men nu så!
Vi for upp till Blue Mountains på lördag morgon och tyvärr hade vi inget vidare väder. Det var mest moln och regn. Katoomba ligger på 1000 m höjd och då kan man snacka om att gå på moln, för det var precis det vi gjorde.
Vi åkte till Wentworth Falls som ska vara fantastiskt vackert men det var bara mjölkvitt och ingen som helst utsikt. Men så här ser det ut en bra dag!
Vi for vidare till Jenolan Caves som kändes som ett bättre alternativ en regnig dag. På vägen dit lättade det upp lite och vi åkte genom en vacker dal.
I Australien finns det som bekant kängurus men de två vi såg andades inte.... Så man förstår att det finns varningsskyltar. Det är ju inte som att köra på en älg men de är ganska stora så det blir en redig smäll.
Jenolan Caves är ett system av grottor av sandsten och bergskristall (om jag förstod guiden, med den otroligt breda aussieaccenten, rätt). Vi gick en entimmestur och det var otroligt vackert och lite spännande för stora som små.
Den här klippformationen kallas för drakhuvudet.
Söndagen bjöd på lite bättre väder så vi åkte ner till Scenic World som har den brantaste rälssnutten i världen. Man sitter i en liten vagn och rullar ner för berget och det är ruskigt brant!!! Hua, men kul är det. Man kommer ner till regnskogen och kan gå runt och titta då det är väldigt anpassat med boardwalks. Toppen när man har två småknattar som inte orkar med allt för strapatsrika turer.
Eftermiddagen tillbringades på ett ångtåg med anor från 1800-talet. Vi åkte en tur på 1 ½ timme och killarna var i extas. Loket bytte plats flera gånger på färden nedför berget och vi höll oss framme och fick åka med i loket! Skitroligt!
På måndagen for vi upp till Hunter Valley och vindistrikten. Under hela tisdagen åkte vi runt och provade viner. Jag körde då jag i ett svagt ögonblick erbjudit mig. Det blev en del viner med hem, bla nyårsbubblet. Det är vackert i Hunter Valley och fullkomligt gödslat med vingårdar.
fredag 23 november 2007
En snabb uppdatering
Jösses! Det är full fart. Makens föräldrar kom i tisdags och det har varit fullt ös överallt utom på bloggen min. Dagarna är fulla med aktiviteter och kvällarna är sällan slut före tolv och då är jag för slut för att orka blogga. Så tråkig är jag....
Vi har hunnit med The Rocks, Operahuset, Botaniska trädgården, Akvariet, Maritime museum och att gå och fixa fötterna. Idag har jag och killarna tagit en hemmadag för att städa, tvätta och plocka för i morgon drar vi till Blue Mountains! Vi ska bo två nätter i Katoomba och hinna med natur, grottor, vattenfall och regnskog.
På måndag åker vi norrut till Hunter Valley och vindistrikten för fler naturupplevelser och en massa vinprovning. Vi ska bo två nätter på en vinodling som heter Kurrajong.
Så därför kommer det vara tyst på bloggen i några dagar. Jag återkommer med lite bilder och så ska jag berätta hur det gick när i veckan lyckades fixa mitt aussikörkort. Ingen lätt uppgift, visade det sig.
Ha det gott go´bloggvänner så hörs vi snart!
Vi har hunnit med The Rocks, Operahuset, Botaniska trädgården, Akvariet, Maritime museum och att gå och fixa fötterna. Idag har jag och killarna tagit en hemmadag för att städa, tvätta och plocka för i morgon drar vi till Blue Mountains! Vi ska bo två nätter i Katoomba och hinna med natur, grottor, vattenfall och regnskog.
På måndag åker vi norrut till Hunter Valley och vindistrikten för fler naturupplevelser och en massa vinprovning. Vi ska bo två nätter på en vinodling som heter Kurrajong.
Så därför kommer det vara tyst på bloggen i några dagar. Jag återkommer med lite bilder och så ska jag berätta hur det gick när i veckan lyckades fixa mitt aussikörkort. Ingen lätt uppgift, visade det sig.
Ha det gott go´bloggvänner så hörs vi snart!
söndag 18 november 2007
Språkförväxlingar del 2
Jag funderar en del på hur svenska språket uppfattas utomlands, som ni kanske märkt. En gång jag gärna skulle vilja ha varit en fluga på väggen var när Gun Hellsvik (justitiesminister 1991-94) var på officiellt besök i USA.
Tänk er ansiktuttrycken när hon presenterar sig och det antagligen låter så här: Hello, my name is Gun Hells Week.
Men förstå, att heta Pistol Helvetes Vecka!
Tänk er ansiktuttrycken när hon presenterar sig och det antagligen låter så här: Hello, my name is Gun Hells Week.
Men förstå, att heta Pistol Helvetes Vecka!
En lyxhustrus dilemma
Maken: Älskling, har du lagat de där trasiga byxorna åt mig?
Lyxhustrun: Men snälla du, när skulle jag hunnit det? Jag är ju för sjutton ledig hela dagarna!
Lyxhustrun: Men snälla du, när skulle jag hunnit det? Jag är ju för sjutton ledig hela dagarna!
Lördagsnöjet
Vi tog en stranddag i går. Det blev Congwong beach i La Perouse som ligger söderut i Botany Bay. Det är en trevlig strand utan några större vågor. Vi hade en suveränt skön dag och bara njöt av att vara tillsammans.
Det finns så många häftiga sandstensklippor längs havet. Den här finns i Botany Bay. På tisdag kommer makens föräldrar på ett efterlängtat besök! Det ska bli så roligt att få visa alla våra smultronställen och göra roliga saker.
Nästa helg åker vi upp till Blue mountains och sover två nätter i Katoomba. Det finns massor att se och det kommer att bli en fantastisk naturupplevelse. Sedan ska vi rulla vidare till Hunter Valley och bo två nätter. Hunter Valley är ett av New South Wales vindistrikt och ligger nordväst om Sydney. Det ser vi fram emot!!
Torsdagssvammel
Jag har sagt det förut men säger det igen. Det är något visst med havet som ger en ro i själen. Jag har känt mig lite nere och längtat efter alla därhemma ett tag. Men i torsdags åkte jag och killarna ner till Bronte beach och grillade lunch och hade det trevligt på stranden och genast känns det bättre!
Det märks att turistsäsongen kommit igång. Det är många japaner här som blir som förbytta när de kommer till havet. Det är sällan de har badkläder på sig men de går gärna ner till vattnet och ska doppa fötterna men till följd av att de blir överraskade av vågorna och blir genomblöta.Solen är bra stark nu och UV-strålningen pendlar mellan very high och extreme. Jag som är blond och har ett pigment som gör mig blåvit på vintern och att jag ser mindre död ut på sommaren, får verkligen passa mig för solen. De flesta barnen har solskyddskläder som mina har på bilden. Vi har även ett strandtält som solskydd, helt oumbärligt som barnfamilj i Australien.
På bussen hem fick vi sällskap av tre praktfyllon. Naturligtvis satt de runt oss och luktade.... mindre gott. Men de var rätt rara ändå. En kille svor till men hejdade sig när han kom på att barnen hade stora öron och sade: Sorry, love! Det hade jag aldrig fått höra i Sverige tror jag!
onsdag 14 november 2007
Språkförväxling
Jag och barnen var på vårt favvoställe i förra veckan. Powerhouse museum har massor med grunkor att utforska för stora som små. Det finns allt ifrån gamla lokomotiv, robotar och lekhörnor för barn.
En av dessa lekhörnor har en tv med mindre rutor som visar olika antal föremål. När en siffra kommer upp i mitten ska man trycka på den rutan som innehåller rätt antal föremål. Ena sonen är väldigt intresserad av siffror och bokstäver och lekte länge vid sifferstationen.
Efter en kvart började kvinnan brevid se lite besvärad ut. Först förstod jag inte varför men kom på det efter en stund. Jag och sonen ropade ju SEX! ett antal gånger och såg överlyckliga ut och dessutom skrek BRA! ett antal gånger.
Hon undrade nog varför jag pratade snusk med min fyraåring och dessutom drog in behåar i diskussionen hela tiden.....
Och jag är ju så knäpp att jag måste förklara mig: You know in Sweden sex is six but also means sex and bra isn´t BRA, you know, he, he, it means good so if I say sex and bra it really means six and good but it could mean good sex as well you know... Oh, you´re leaving?? Bye, bye...
En av dessa lekhörnor har en tv med mindre rutor som visar olika antal föremål. När en siffra kommer upp i mitten ska man trycka på den rutan som innehåller rätt antal föremål. Ena sonen är väldigt intresserad av siffror och bokstäver och lekte länge vid sifferstationen.
Efter en kvart började kvinnan brevid se lite besvärad ut. Först förstod jag inte varför men kom på det efter en stund. Jag och sonen ropade ju SEX! ett antal gånger och såg överlyckliga ut och dessutom skrek BRA! ett antal gånger.
Hon undrade nog varför jag pratade snusk med min fyraåring och dessutom drog in behåar i diskussionen hela tiden.....
Och jag är ju så knäpp att jag måste förklara mig: You know in Sweden sex is six but also means sex and bra isn´t BRA, you know, he, he, it means good so if I say sex and bra it really means six and good but it could mean good sex as well you know... Oh, you´re leaving?? Bye, bye...
Kisspaus
För sjutton år sedan hade jag och min familj varit på begravning. Pappas gamla faster hade äntligen fått somna in, 90 år gammal, efter att ha varit svårt sjuk i över ett år.
Begravningen ägde rum i Linköping och vi var på väg hem till Västerås när det var dags för en kisspaus. Det var i mörkaste november längs en mindre riksväg. Ingen snö låg på marken och inget lyste upp omgivningen som var fullständigt kolsvart.
Ingen av oss vågade sig särskilt långt från bilen och jag satte mig på huk längs vägkanten med rumpan i vädret. Det var knappt någon trafik. Plötsligt sken himlen upp bakom mig, av helljuset från en långtradare. Jag satt fortfarande på huk och fick väldigt bråttom.
Då skriker brorsan:
Dra upp brallorna, Kicki! Han blir ju för fan bländad!
Precis då kommer långtradaren över krönet och brassar helljuset rakt i min vita rumpa. Snacka om nakenchock för den stackars chauffören!
Det tog ett bra tag för mig att förlåta brorsan för den kommentaren.
Nu för tiden skrattar jag ganska gott när jag kommer att tänka på den där kolsvarta kvällen vid vägkanten längs en av riksvägarna mellan Linköping och Västerås
Begravningen ägde rum i Linköping och vi var på väg hem till Västerås när det var dags för en kisspaus. Det var i mörkaste november längs en mindre riksväg. Ingen snö låg på marken och inget lyste upp omgivningen som var fullständigt kolsvart.
Ingen av oss vågade sig särskilt långt från bilen och jag satte mig på huk längs vägkanten med rumpan i vädret. Det var knappt någon trafik. Plötsligt sken himlen upp bakom mig, av helljuset från en långtradare. Jag satt fortfarande på huk och fick väldigt bråttom.
Då skriker brorsan:
Dra upp brallorna, Kicki! Han blir ju för fan bländad!
Precis då kommer långtradaren över krönet och brassar helljuset rakt i min vita rumpa. Snacka om nakenchock för den stackars chauffören!
Det tog ett bra tag för mig att förlåta brorsan för den kommentaren.
Nu för tiden skrattar jag ganska gott när jag kommer att tänka på den där kolsvarta kvällen vid vägkanten längs en av riksvägarna mellan Linköping och Västerås
Det här med visum
Jag läste på Petras blogg att hennes visum till Puerto Rico var färdigt och blev lite inspirerad att berätta om hur det gick till för oss och vårt Aussievisum....
Under hösten 2006 blev det klart att vi skulle flytta till Sydney då maken fått jobbet som konsultslusk (hans egna ord!) på företaget som säljer datorsystem till försäkringsbolag och banker. Efter en massa roddande fram och tillbaka med avresedatum så bestämdes det att vi skulle åka i slutet av januari 2007.
Maken låg på om visumen eftersom det kändes viktigt att det inte skulle bli något strul. Det finns olika visum beroende på vad man ska göra i Australien. Turistvisumet tillåter en att stanna i 3 (tror jag) månader. Det finns även ett visum om man vill komma och säsongsarbeta, som många ungdomar gör, och det är på 1 år (tror jag). Sedan finns det ett arbetsvisum (subclass 457) som man kan stanna längre på och som oftast arbetsgivaren sponsrar.
Vi skulle resa in på ett turistvisum. Maken tyckte det lät konstigt och förhörde sig noga om det verkligen skulle vara så. Jo, fick vi veta, det är för meckigt att ansöka om subclass 457 utanför Australien eftersom det ingår läkarundersökning och det är bara vissa som är godkända att genomföra den vare sig man är i Sverige eller Australien. Så turistvisum skulle det bli och så skulle företaget fixa nytt när vi kom hit.
Det tar i runda slängar ett dygn att flyga till Sydney från Stockholm. Ena sonen drog på sig en virusinfektion två dagar innan avresa och var ganska febrig och hostig. Vi var till doktorn dagen innan avresa för att kolla upp honom och fick klartecken att åka. Så vi bordade planet till Bangkok för vår maratonresa.
Eftersom resan bokades så sent hade vi fått de platser som fanns kvar. Mellan Stockholm och Bangkok fick åka i Thai airs absoluta första klass. Vi trodde de hade gjort fel när de visade oss platserna längst fram. Sätena var som lyxfåtöljer som blev en säng med några knapptryckningar. Vi var 12 passagerare i första klass och hade tre flygvärdinnor och egen bar. Urlyxigt och fantastiskt skönt eftersom ena sonen var sjuk och sov mest. Det är antagligen första och sista gången jag åker första klass!!!
Det var ett ganska trött och skitigt gäng som landade i Sydney kl 22 på kvällen. Vi hade fyllt i de där obligatoriska korten ni vet: Har du knark med dig? Ska du utföra terroristhandlingar medan du är i landet? Har du vapen med dig? Vad är syftet med er resa? Och det var här det gick snett.....
Syftet med vår resa var ju att slå ner bopålarna ett tag och arbeta.
Så vi skrev det.
Inte. Bra.
Vi reste ju in på turistvisum! Då får man inte arbeta! Vi blev tagna till sidan och en immigrationsinspektör dök upp. Hon var max 160 cm lång och fullständigt skräckinjagande! Hon spände ögonen i oss och talade om hur allvarligt detta var. Vi riskerade att få åka med vändande plan! Jag kan tala om att mina knän skallrade rätt kraftigt.
Efter ett kortare förhör, som kändes som en hel evighet, fick hon telefonnumret till makens chef. Han blev uppringd kl 23 på kvällen och fick verifiera att han visste vilka vi var och att han gick i god för oss. Motvilligt släppte hon igenom oss och varnade maken att jobba innan hans riktiga visum var klart.
Det var ett skakat gäng som gick till bagagebandet och hämtade ut fyra jätteresväskor, en tvillingvagn och två bilbarnstolar och letade upp en taxi. Taxikillen lyckades klämma in oss fyra och allt bagage i en kombi. Men hur han lyckades med det, det är en annan historia!
Under hösten 2006 blev det klart att vi skulle flytta till Sydney då maken fått jobbet som konsultslusk (hans egna ord!) på företaget som säljer datorsystem till försäkringsbolag och banker. Efter en massa roddande fram och tillbaka med avresedatum så bestämdes det att vi skulle åka i slutet av januari 2007.
Maken låg på om visumen eftersom det kändes viktigt att det inte skulle bli något strul. Det finns olika visum beroende på vad man ska göra i Australien. Turistvisumet tillåter en att stanna i 3 (tror jag) månader. Det finns även ett visum om man vill komma och säsongsarbeta, som många ungdomar gör, och det är på 1 år (tror jag). Sedan finns det ett arbetsvisum (subclass 457) som man kan stanna längre på och som oftast arbetsgivaren sponsrar.
Vi skulle resa in på ett turistvisum. Maken tyckte det lät konstigt och förhörde sig noga om det verkligen skulle vara så. Jo, fick vi veta, det är för meckigt att ansöka om subclass 457 utanför Australien eftersom det ingår läkarundersökning och det är bara vissa som är godkända att genomföra den vare sig man är i Sverige eller Australien. Så turistvisum skulle det bli och så skulle företaget fixa nytt när vi kom hit.
Det tar i runda slängar ett dygn att flyga till Sydney från Stockholm. Ena sonen drog på sig en virusinfektion två dagar innan avresa och var ganska febrig och hostig. Vi var till doktorn dagen innan avresa för att kolla upp honom och fick klartecken att åka. Så vi bordade planet till Bangkok för vår maratonresa.
Eftersom resan bokades så sent hade vi fått de platser som fanns kvar. Mellan Stockholm och Bangkok fick åka i Thai airs absoluta första klass. Vi trodde de hade gjort fel när de visade oss platserna längst fram. Sätena var som lyxfåtöljer som blev en säng med några knapptryckningar. Vi var 12 passagerare i första klass och hade tre flygvärdinnor och egen bar. Urlyxigt och fantastiskt skönt eftersom ena sonen var sjuk och sov mest. Det är antagligen första och sista gången jag åker första klass!!!
Det var ett ganska trött och skitigt gäng som landade i Sydney kl 22 på kvällen. Vi hade fyllt i de där obligatoriska korten ni vet: Har du knark med dig? Ska du utföra terroristhandlingar medan du är i landet? Har du vapen med dig? Vad är syftet med er resa? Och det var här det gick snett.....
Syftet med vår resa var ju att slå ner bopålarna ett tag och arbeta.
Så vi skrev det.
Inte. Bra.
Vi reste ju in på turistvisum! Då får man inte arbeta! Vi blev tagna till sidan och en immigrationsinspektör dök upp. Hon var max 160 cm lång och fullständigt skräckinjagande! Hon spände ögonen i oss och talade om hur allvarligt detta var. Vi riskerade att få åka med vändande plan! Jag kan tala om att mina knän skallrade rätt kraftigt.
Efter ett kortare förhör, som kändes som en hel evighet, fick hon telefonnumret till makens chef. Han blev uppringd kl 23 på kvällen och fick verifiera att han visste vilka vi var och att han gick i god för oss. Motvilligt släppte hon igenom oss och varnade maken att jobba innan hans riktiga visum var klart.
Det var ett skakat gäng som gick till bagagebandet och hämtade ut fyra jätteresväskor, en tvillingvagn och två bilbarnstolar och letade upp en taxi. Taxikillen lyckades klämma in oss fyra och allt bagage i en kombi. Men hur han lyckades med det, det är en annan historia!
tisdag 13 november 2007
Avdelning sköna kommentarer
Ena sonen fick syn på nya kameran och konstaterade att jag hade köpt en ny.
Ja, sa jag, det var ju någon som stal vår andra kamera. Får man stjäla?
Sonen sätter upp ena handen framför sig och ropar:
Nej! Inte ÖLA (stjäla)!
Ja, sa jag, det var ju någon som stal vår andra kamera. Får man stjäla?
Sonen sätter upp ena handen framför sig och ropar:
Nej! Inte ÖLA (stjäla)!
Lååångsamt...
Man vet att man har en långsam internet uppkoppling när man hinner plocka ur diskmaskinen medan datorn laddar upp en sida.
måndag 12 november 2007
Har egentligen annat att göra....
Det är fint väder idag och vi borde väl vara ute.
Men.
Tvätten hopar sig och killarna måste ju ha rena kalsonger.
Om en vecka kommer "the in-laws" och jag borde tvätta fönster.
Skafferiet är ganska rörigt...
Gästrummet borde plockas i ordning.
Jag borde öva barnen i engelska....
Och här sitter jag och bloggar!
Men.
Tvätten hopar sig och killarna måste ju ha rena kalsonger.
Om en vecka kommer "the in-laws" och jag borde tvätta fönster.
Skafferiet är ganska rörigt...
Gästrummet borde plockas i ordning.
Jag borde öva barnen i engelska....
Och här sitter jag och bloggar!
Dyrt toabesök....
...blev det i helgen. Vi var på Aquatic centre i Olympiska Parken och badade. Ena sonen blev väääldigt kissnödig och vi rusade in i damernas omklädningsrum och gick på toaletten. Han kissade ner toalett, golv och badbyxor.
Jag lade ifrån mig vår vattentäta digitalkamera på toarullshållaren och började torka upp. Sedan gick vi till handfatet för att skölja upp badbyxorna innan vi gick tillbaka ut till poolen och glömde..... kameran.
Jag sprang genast tillbaka men den var borta. Den som tog den har ju dessutom ingen nytta av den utan batteriladdare, USB-kabel och kameraprogrammet till datorn. Så varför ta den???
Jag har en Canon Eos 400D också men den kan jag inte släpa med mig överallt tex till stranden. Så jag behöver en liten kamera också eftersom jag fotar mycket till vår hemsida som jag uppdaterar dagligen. Det blev till att köpa en ny....
Många dollar blev det, närmare bestämt 550 AUD. Kan man göra roligare saker för....
Jag lade ifrån mig vår vattentäta digitalkamera på toarullshållaren och började torka upp. Sedan gick vi till handfatet för att skölja upp badbyxorna innan vi gick tillbaka ut till poolen och glömde..... kameran.
Jag sprang genast tillbaka men den var borta. Den som tog den har ju dessutom ingen nytta av den utan batteriladdare, USB-kabel och kameraprogrammet till datorn. Så varför ta den???
Jag har en Canon Eos 400D också men den kan jag inte släpa med mig överallt tex till stranden. Så jag behöver en liten kamera också eftersom jag fotar mycket till vår hemsida som jag uppdaterar dagligen. Det blev till att köpa en ny....
Många dollar blev det, närmare bestämt 550 AUD. Kan man göra roligare saker för....
fredag 9 november 2007
MOOOOOvember!
Australien i november går i välgörenhetens tecken. Det är väldigt förmånligt, skattemässigt, för företagen att donera pengar till välgörande ändamål. Ett av dessa är MOvember.
MOvember går ut på att arbetstagarna startar månaden med ett renrakat, oskuldsfullt ansikte för att under novembers gång odla en mustasch, en MO. För besväret skänker arbetsgivaren 300 dollar till forskning kring, bla prostacancer. MO-brothers har även sina anhöriga och vänner att skänka pengar i hans namn.
Min man är en MO-brother.
Jag tycker, just nu, att han mest liknar en tysk porrstjärna, det är bara de vita tubsockorna som saknas.
Men det är väl bara att stå ut....
Det är ju för en god sak!
MOvember går ut på att arbetstagarna startar månaden med ett renrakat, oskuldsfullt ansikte för att under novembers gång odla en mustasch, en MO. För besväret skänker arbetsgivaren 300 dollar till forskning kring, bla prostacancer. MO-brothers har även sina anhöriga och vänner att skänka pengar i hans namn.
Min man är en MO-brother.
Jag tycker, just nu, att han mest liknar en tysk porrstjärna, det är bara de vita tubsockorna som saknas.
Men det är väl bara att stå ut....
Det är ju för en god sak!
Klavertramp!
Äntligen fredag. Vi har precis avnjutit en god middag och sippar på vårt vin.
Ena sonen, som står på en stol, tar sats och hoppar ner på golvet.
Ganska rultig mamma i 37-årsåldern, säger: Oj, oj det där inget jag skulle ge mig på. Mina knän skulle braka sönder helt!
Pappa, 30-plus men ändå i ganska okej form, konstaterar: Ja, skulle jag göra något liknande skulle ryggen packa ihop totalt!
Ganska rultig mamma i 37-årsåldern säger, och tycker hon är rolig(!): Ja, för min del, egentligen, skulle både rygg och knän ge upp, he, he.
Pappa, 30-plus men ändå i ganska okej form säger då: Men det är ju ändå typ 40 år mellan dig och sonen så det är ju inte så konstigt!
Klavertrampklavertrampklavertrampklavertramp!!!!!!!!!!!
Ganska rultig mamma i 37-årsåldern ser jävligt sur ut!
Pappa, 30-plus men ändå i ganska okej form säger: Här älskling ta lite mer vin!
Brasklapp: Ganska rultig mamma i 37-årsåldern har den fullaste respekt för alla i 40-årsåldern och uppåt!!!
Ena sonen, som står på en stol, tar sats och hoppar ner på golvet.
Ganska rultig mamma i 37-årsåldern, säger: Oj, oj det där inget jag skulle ge mig på. Mina knän skulle braka sönder helt!
Pappa, 30-plus men ändå i ganska okej form, konstaterar: Ja, skulle jag göra något liknande skulle ryggen packa ihop totalt!
Ganska rultig mamma i 37-årsåldern säger, och tycker hon är rolig(!): Ja, för min del, egentligen, skulle både rygg och knän ge upp, he, he.
Pappa, 30-plus men ändå i ganska okej form säger då: Men det är ju ändå typ 40 år mellan dig och sonen så det är ju inte så konstigt!
Klavertrampklavertrampklavertrampklavertramp!!!!!!!!!!!
Ganska rultig mamma i 37-årsåldern ser jävligt sur ut!
Pappa, 30-plus men ändå i ganska okej form säger: Här älskling ta lite mer vin!
Brasklapp: Ganska rultig mamma i 37-årsåldern har den fullaste respekt för alla i 40-årsåldern och uppåt!!!
torsdag 8 november 2007
Vissa saker är det lag på!
Visste ni att det i Storbrittanien är förbjudet enligt lag att dö medan man befinner sig i Houses of Parliament?
I Liverpool finns det även en lag på att endast butiksbiträden i akvariefiskaffärer har tillåtelse att vara topless in public.
En annan lag i Storbrittanien tillåter gravida kvinnor att kissa var hon vill, inkluderat i en polismans hjälm.
De tio mest bisarra lagar, internationellt, som röstades fram blev som följer;
Jag tycker att nummer 10 är rätt rolig!
Är det någon som känner till några fler?
I Liverpool finns det även en lag på att endast butiksbiträden i akvariefiskaffärer har tillåtelse att vara topless in public.
En annan lag i Storbrittanien tillåter gravida kvinnor att kissa var hon vill, inkluderat i en polismans hjälm.
De tio mest bisarra lagar, internationellt, som röstades fram blev som följer;
- I Ohio är det olagligt att berusa akvariefiskar.
- I Indonesien är straffet för onani, halshuggning. (Hur kollar de det??)
- En manlig doktor i Bahrain kan endast undersöka kvinnors underliv via en spegel(!).
- I Schweiz får inte män kissa på toaletten, ståendes, efter kl 22.
- I Alabama är det olagligt att köra bil med ögonbindel.
- I Florida riskerar ogifta kvinnor som hoppar fallskärm att hamna i fängelse.
- Kvinnor i Vermont måste be sina äkta makar om tillåtelse att ha löständer.
- I Milano måste du le, förutom på begravningar eller på sjukhusbesök.
- I Japan har man ingen åldergräns för consent (samtycke). (Jag antar att de menar till att ha sex med någon).
- I Frankrike är det olagligt att döpa en gris till Napoleon.
Jag tycker att nummer 10 är rätt rolig!
Är det någon som känner till några fler?
En sak blir jag inte klok på...
I Australien har man som bekant, vänstertrafik. På trottoarer och i rulltrappor håller 95% av alla människor till vänster.
Men inte in Chinatown! Där håller 95% av alla människor till höger!
Varför då?
Men inte in Chinatown! Där håller 95% av alla människor till höger!
Varför då?
onsdag 7 november 2007
I natt..
...vaknade jag med ett ryck av att ena sonen stod tio centimeter från mitt ansikte. Han var väldigt ledsen och ropade gång på gång:
"Jag vill också ha glass! Jag vill också ha glass!"
Stackars barn, vilken mardröm han måste haft! Alla fick glass utom han. Vad är mardrömmar om vampyrer och monster i jämförelse mot att bli utan glass??
Vilket trauma!
"Jag vill också ha glass! Jag vill också ha glass!"
Stackars barn, vilken mardröm han måste haft! Alla fick glass utom han. Vad är mardrömmar om vampyrer och monster i jämförelse mot att bli utan glass??
Vilket trauma!
måndag 5 november 2007
Knäböj!
Tänk er denna syn;
Maken med en son draperad över axlarna hojtandes: Knäböj, knäböj.
Tänk er sedan att son nummer två som ligger, fnittrandes på golvet mellan makens ben, plötsligt sätter sina fötter rakt upp.
KNÄBÖJ, KNÄBÖJ, knäböj! (i falsett)
Maken med en son draperad över axlarna hojtandes: Knäböj, knäböj.
Tänk er sedan att son nummer två som ligger, fnittrandes på golvet mellan makens ben, plötsligt sätter sina fötter rakt upp.
KNÄBÖJ, KNÄBÖJ, knäböj! (i falsett)
I löööööv Anna Book!!!
Igår åkte vi ner till Darling Harbour för att kolla in Thai-festivalen som skulle vara i Tumbalong Park samt göra ett besök på Maritime Museum. Vi gick ombord på två av båtarna, jagaren och u-båten. Maken och barnen tyckte det var toppen. Jag som blir åksjuk och sjösjuk för ingenting kände mig liiite vinglig i magen.....
Vi besökte även presentshopen som har en hel del fina böcker och annat krafs som kan trollbinda två fyraåringar. Vi gick runt där ett tag och barnen förälskade sig i varsitt flygplan som vi köpte.
När jag skulle betala så hörde jag den ene expediten mumla till den andra:
"I told you they were swedish!" Och sedan sade han "Tack så mycket" på bruten svenska.
Eftersom jag är ganska nyfiken av mig var jag tvungen att fråga om han kunde prata svenska. Jo, lite, han hade nämligen gått en kurs i svenska i 6 månader men det var svårt att få kläm på det eftersom han inte hade någon att prata med. Och sedan visar han upp två skivor med Anna Book och säger;
"I lööööööv Magnus Carlsson! I lööööv swedish music, especially schlager! And I löööööv this girl, she´s fabulous! Not as good as Magnus Carlsson, I löööööv Magnus Carlsson!!!"
Vad var oddset för det? Att hitta en aussiekille i presentshopen på Maritime museum som älskar svensk schlager??!! Roligt var det i alla fall.
Han var även en stor fan av svensk film och lööööööved Så som i Himmelen som har gått i en hel evighet på en biograf i norra Sydney. Jag frågade om han hade sett Masdjälvar men tyvärr inte men han hade hört talas om den och skulle gärna vilja se den.
Sådana här personer gör mig glad. Jag tror han ska få låna vår film, den har ju engelsk text.
Ja baske, mig det ska han få göra!
söndag 4 november 2007
Tala är silver, tiga är guld...
Jag har tänkt att skriva om den här händelsen tidigare. Jag läste Fias blogg om hennes upplevelse på IKEA och tänkte dela med mig av min egen upplevelse av hur en del svenskar uppför sig utomlands.
När vi flyttade till Sydney bodde vi i en tillfällig lägenhet i Manly som ligger nordöst om city. Vanligaste transportsättet till och från Manly är med vanlig färja eller JetCat som är en katamaran och som kör på halva tiden.
Jag och barnen skulle in till stan och träffa vänner och den vanliga färjan var inställd. Vi fick då åka med JetCat båten som är ganska trång och svår att ta sig fram på med en tvillingvagn.
När vi var framme i Circular Quay och alla skulle av så var det trångt och bökigt. Jag, barnen och vagnen var i vägen hur vi än vände på oss men lyckades ta oss fram till utgången. Det var en kö från vänster och killen där stannade till som för att släppa fram mig och jag tog i för att komma upp på rampen med en tung vagn.
Då börjar han plötsligt att gå och jag hinner stoppa vagnen precis innan jag kör på honom. Han och hans två kompisar smiter före mig och då säger killen på klockren svenska;
Vad är det för fel på den där jävla barnvagen. Kan inte den där jävla slynan ta det lite lugnt?
Och så garvar han och polarna.
Jag blev så arg. Skitförbannad, rent ut sagt. Jag hade inte gjort ett dugg för att förtjäna att bli kallad för slyna. I en sekund tänkte jag låtsas som jag inte förstod eftersom jag tyckte det var sååå pinsamt... Men så brann det i proppskåpet och jag sa med hög röst;
Det kan jag väl, ditt jäkla PRAKTARSEL!
Killen bara stirrade på mig och blev eldröd i ansiktet. Kompisarna skrattade hela vägen av färjan. Jag kan än idag inte fatta hur han kunde missa att vi var svenskar. Tre blondiner, Emmaljungavagn, barnen hade POP kläder i en stad som fullkomligt kryllar av svenskar under turistsäsongen...
Men han hade väl inte alla getter samlade, klantskallen!
Hela min dag var förstörd men jag kände mig ändå nöjd att jag lät honom förstå att han hade gjort bort sig.
Nästa gång kanske han tänker sig för innan han pratar illa om folk utanför Sverige.
Morr!
När vi flyttade till Sydney bodde vi i en tillfällig lägenhet i Manly som ligger nordöst om city. Vanligaste transportsättet till och från Manly är med vanlig färja eller JetCat som är en katamaran och som kör på halva tiden.
Jag och barnen skulle in till stan och träffa vänner och den vanliga färjan var inställd. Vi fick då åka med JetCat båten som är ganska trång och svår att ta sig fram på med en tvillingvagn.
När vi var framme i Circular Quay och alla skulle av så var det trångt och bökigt. Jag, barnen och vagnen var i vägen hur vi än vände på oss men lyckades ta oss fram till utgången. Det var en kö från vänster och killen där stannade till som för att släppa fram mig och jag tog i för att komma upp på rampen med en tung vagn.
Då börjar han plötsligt att gå och jag hinner stoppa vagnen precis innan jag kör på honom. Han och hans två kompisar smiter före mig och då säger killen på klockren svenska;
Vad är det för fel på den där jävla barnvagen. Kan inte den där jävla slynan ta det lite lugnt?
Och så garvar han och polarna.
Jag blev så arg. Skitförbannad, rent ut sagt. Jag hade inte gjort ett dugg för att förtjäna att bli kallad för slyna. I en sekund tänkte jag låtsas som jag inte förstod eftersom jag tyckte det var sååå pinsamt... Men så brann det i proppskåpet och jag sa med hög röst;
Det kan jag väl, ditt jäkla PRAKTARSEL!
Killen bara stirrade på mig och blev eldröd i ansiktet. Kompisarna skrattade hela vägen av färjan. Jag kan än idag inte fatta hur han kunde missa att vi var svenskar. Tre blondiner, Emmaljungavagn, barnen hade POP kläder i en stad som fullkomligt kryllar av svenskar under turistsäsongen...
Men han hade väl inte alla getter samlade, klantskallen!
Hela min dag var förstörd men jag kände mig ändå nöjd att jag lät honom förstå att han hade gjort bort sig.
Nästa gång kanske han tänker sig för innan han pratar illa om folk utanför Sverige.
Morr!
lördag 3 november 2007
fredag 2 november 2007
Barndomsminnen
Idag har jag längtat lite extra mycket efter mina föräldrar. Inte av någon särskild anledning, utan bara att få kramas lite och prata högt, de hör så dåligt....
Min pappa är ju kungen av husmanskost. Eftersom jag längtar efter pappa så började jag bli lite sugen på husmanskost. Pappa lagar inte bara världens godaste brunsås, han gör även en len och stillsam men makalöst god kycklingfrikassé. Och i den har man dill.
Eftersom jag är en mästare på att låta tankarna glida iväg, när jag lagar mat, kom jag osökt in på barndomstrauman.
Det var dillens fel.
Jag var nämligen inte alls förtjust i dill som barn.
Men det var mamma.
Hon gillade verkligen dill. Så när det vid sällsynta tillfällen vankades chips hemma så nog kom mamma dragandes med de där eländes dillchipsen! Alltså vilket trauma! Jag älskade grillchips, men fick stå ut med dillchips på fredagskvällen framför Notknäckarna på tv. Jag gillar fortfarande inte dillchips.
Ett annat barndomstrauma som fortfarande sitter djupt i själen är orden: "Bara en svälj!" Hörde man dem så visste man att man var utvald. Hemma hos oss fick man en 33 cl läsk på lördagen. Det var veckans höjdpunkt! Här kunde man fritt få välja precis vilken läsk man ville. Inget jäkla dillchipstrauma här inte!
Vi följde med pappa till ICA och stod länge bland drickabackarna och valde;
Champis, eller, näää jag tror jag tar en Pommac! Nej förresten, Trocadero! Nej, hmmm, jag tar nog en Champis ändå.
Väl hemma och middagen stod på bordet utspelades följande; Man häller upp sin precious, precious Champis i ett glas. Mamma sträcker fram sin näve och säger de förhatliga orden; "Bara en svälj!" Halva läsken försvinner och ens drickaöde är beseglat!
Oj, oj, jag kan fortsätta i evighet! Om att vara tvungen att ha brorsornas avlagda, utsvängda jeans när det var stuprörsmode. Att bli misstagen för att vara en grabb. Osv, osv, men det börjar bli lite sent och jag behöver sova. Undrar om jag kommer vakna kallsvettig i natt och höra mammas röst ekandes ifrån drömmen:
"Bara en svälj! Bara en svälj! Bara en".......
Min pappa är ju kungen av husmanskost. Eftersom jag längtar efter pappa så började jag bli lite sugen på husmanskost. Pappa lagar inte bara världens godaste brunsås, han gör även en len och stillsam men makalöst god kycklingfrikassé. Och i den har man dill.
Eftersom jag är en mästare på att låta tankarna glida iväg, när jag lagar mat, kom jag osökt in på barndomstrauman.
Det var dillens fel.
Jag var nämligen inte alls förtjust i dill som barn.
Men det var mamma.
Hon gillade verkligen dill. Så när det vid sällsynta tillfällen vankades chips hemma så nog kom mamma dragandes med de där eländes dillchipsen! Alltså vilket trauma! Jag älskade grillchips, men fick stå ut med dillchips på fredagskvällen framför Notknäckarna på tv. Jag gillar fortfarande inte dillchips.
Ett annat barndomstrauma som fortfarande sitter djupt i själen är orden: "Bara en svälj!" Hörde man dem så visste man att man var utvald. Hemma hos oss fick man en 33 cl läsk på lördagen. Det var veckans höjdpunkt! Här kunde man fritt få välja precis vilken läsk man ville. Inget jäkla dillchipstrauma här inte!
Vi följde med pappa till ICA och stod länge bland drickabackarna och valde;
Champis, eller, näää jag tror jag tar en Pommac! Nej förresten, Trocadero! Nej, hmmm, jag tar nog en Champis ändå.
Väl hemma och middagen stod på bordet utspelades följande; Man häller upp sin precious, precious Champis i ett glas. Mamma sträcker fram sin näve och säger de förhatliga orden; "Bara en svälj!" Halva läsken försvinner och ens drickaöde är beseglat!
Oj, oj, jag kan fortsätta i evighet! Om att vara tvungen att ha brorsornas avlagda, utsvängda jeans när det var stuprörsmode. Att bli misstagen för att vara en grabb. Osv, osv, men det börjar bli lite sent och jag behöver sova. Undrar om jag kommer vakna kallsvettig i natt och höra mammas röst ekandes ifrån drömmen:
"Bara en svälj! Bara en svälj! Bara en".......
torsdag 1 november 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
